torsdag 17 november 2011

Konsten att säga nej




Det är så mycket jag vill göra. Jag har alltid varit sådan att jag vill mycket. Det är väl också urtypen för den människa som en dag springer in i väggen; den som vill mycket hela tiden. Man kan inte brinna ut om man inte först har brunnit för något, sägs det.

Och jag håller på likadant fortfarande, där inne i mig själv. Jag vill göra fint till advent. Skriva på böckerna som jag håller på att skriva, göra färdigt dem. Jobba med Skrivklådan. Lära mig nya saker. Skaffa mig en liten toypudel. Åka på små utflykter. Strosa i affärer på stan. Sitta på fik och studera människor. Bjuda hem folk. Träffa människor som jag älskar. Blogga. Ha kul i Facebook. Gå på bio. Lyssna på musik. Ja, som sagt. Det är så mycket jag vill med mitt liv.

Så skönt det är mitt i allt jag vill, att för mig själv tänka tanken; jag har gott om tid. Tid är det enda jag egentligen har. Jag hinner. Om jag sedan inte hinner det jag vill, så strunt samma. Det kommer nya chanser, nya möjligheter hela tiden.

Det senaste dygnet har jag sagt nej till två saker som skulle tagit en del tid att utföra. Att säga nej till någon/något, betyder att jag säger ja till något/någon annan. För det allra mesta ja till mig själv och allt jag vill.

Tänk att det skulle ta flera decennier innan jag lärde mig konsten att säga nej. Och ja till mig själv.

Kan du konsten att säga nej?