Skrivklådan 4 år och Omfamna livet

Det här är mitt nya förslag till framsida för boken Omfamna livet. Bilden har jag tagit med mobilkamera på datorskärmen. Så färgerna är inte alls rättvisande. Bakgrunden är mycket ljusare i verkligheten än det ser ut här på bilden.

Fredag den 24 oktober 2014 var det fyra år sedan jag startade eget som frilansskribent med Skrivklådan. Det var en rivstart där jag hade alldeles lagom mycket jobb för den arbetsförmåga som jag har idag.

Åren har rullat på. Jag hade precis blivit varm i kläderna som min egen chef. Klarade redovisningsprogram och rutiner bra. För att mötas av en ny utmaning; jobben trillade inte längre in av sig själva. Förändringar i arbetssättet hos de jag jobbade för. Där utvecklingen gjort att man hellre själv producerade texter och uppdaterade material än köpte det av någon annan utifrån som mig.

Vad skulle jag nu göra med Skrivklådan? Det har jag funderat över framförallt det senaste året. Jag hade planer på att slå igen den.

Idag kan jag se tre nya möjligheter för Skrivklådan. Än har jag inget resultat av det. Fast jag jobbar på det. En av dem är att ge ut egna böcker som passar utmärkt för Skrivklådans arbetsområde.

Jag har också lagt ut texter till försäljning i det nystartade Content Central. En affärsidé som bygger på att man själv sätter priset på sina texter fast marknadsföringen av dem sker genom Content Central. Liknande affärsidé finns när det gäller bilder. Det är en möjlighet för alla oss som jobbar som frilans med texter. Och just vår yrkesgrupp växer för varje dag i takt med hur media förändras och de personalnedskärningar som sker där.

Grattis till mig själv som klarat att hålla liv i Skrivklådan i fyra år! Det känner jag mig stolt över.

Jag har lärt mig så mycket nytt under de här fyra åren som jag aldrig skulle gjort annars.

Nu ser jag fram mot ett spännande femte år för Skrivklådan och mig.

Provboken "Omfamna livet" - första förslaget till framsida..

#bloggswe

För gammal för arbetsgivare vid 55+?

För gammal för arbetsgivare vid 55+, läser jag idag i Sveriges Radio Ekot. När har man "rätt" ålder som anställd? Inte särskilt många år när man är kvinna i alla fall.

När jag var i 20-årsåldern och nyutbildad hette det från arbetsgivarna att jag saknade erfarenhet.

När jag skaffat mig erfarenhet hette det att jag skulle kanske skaffa barn och familj snart. Alltså mindre attraktiv att anställa. Ändå fick jag jobb.

När jag skaffat mig barn och familj, ja, då var jag en småbarnsförälder som kunde ha sjuka barn ibland.

Jag var alltid uppskattad som anställd. Fast ändå dessa ord om att man inte var tillräcklig. För att man var för ung, för oerfaren, för att man drömde om barn och familj, för att man hade små barn att ansvara för också förutom jobbet. Alltid något som bedömdes som "fel" av de som skulle anställa.

Jag planerade att min karriär skulle ta fart när mina barn kom in i tonåren. Då skulle jag satsa för fullt på jobbet som jag älskade.

Minst 110 %.

Fast då hade jag redan slitit ut mig.

Och nej. Jag är inte bitter. Jag ser bara klart hur allt var och är.

Det enda av de val jag gjort i mitt arbetsliv som jag ångrar är att jag så ofta sa "ja". Att jag hade så svårt att säga nej att jag till sist gick rakt in i väggen.

Fast om jag inte gjort det, hade jag kanske aldrig blivit min egen chef som jag är idag. Aldrig lärt mig att säga "nej" som jag kan idag.

Och dessutom; som min egen chef har jag numera alltid precis rätt ålder.


#bloggswe

Klar med skrivjobb

Idag har jag blivit klar med ett stort skrivjobb som jag jobbat med i mitt företag Skrivklådan!

Det är en så HÄRLIG känsla i mig just nu.

Heja mig!

I did it!

Dags att skriva fakturan!

Jobbar igen

Nu är jag igång med att skriva årets turisttidning till Mullsjö kommun.

Tidningen heter Mullsjö Turistinformation och ger många tips om sevärdheter och aktiviteter i trakterna kring Mullsjö.

Jag har jobbat med tidningen i flera år nu och det är intressant att följa de olika företagens utveckling. 

Det kändes lite segt i början att komma igång efter mitt långa uppehåll efter mammas död.

Fast nu känns det att jag är på rätt väg. 

Lagom dos med arbete som man trivs med är läkande för kropp och själ.  

Kika gärna in i min hemsida Skrivklådan!

Börjar jobba igen

Idag börjar jag jobba igen.

Jag ska på möte om Mullsjö Turisttidning.

Det känns bra. Jag är så glad att jag har jobb och kan jobba med den kraft jag har.

Jag reser mig igen.

Tack för era kommentarer här i min blogg. Jag ska svara på dem så snart jag kan.

Ha en bra dag!

Jobb på gång

Snart är det dags för mig att börja jobba med Mullsjö Turisttidning för 2013.

Det är en tidning som kommer ut en gång per år och som ges ut av Mullsjö kommun.

Jag tror att det kommer att vara bra för mig att komma igång med arbete i den form och skala som jag har arbetsförmåga till där jag är idag. Det vill säga 25 %.

Här är en länk till Mullsjö Turisttidning 2012.

Jag jobbade med den tidningen när min mamma var döende för ett år sedan. Hann precis avsluta den innan hennes sista månad i livet.

Livet fortsätter.

Och det är det mest viktiga av alltsammans.

Jag är stolt över mig själv att jag både vågar vara svag och stark idag som människa.

Jag är stolt över att jag vågar säga nej när det blir för mycket för mig. Och stolt över att jag också vågar säga ja när jag känner att det är tid för det i mitt liv. Att jag vågar säga ja av lust inifrån mig själv.

Jag är stolt över att jag lärt mig något av det som hänt mig i livet. Inte minst om mig själv.

Jag är stolt över att jag vågar förändring.

"Den som är rädd för förändring, är rädd för själva livet".

Skrivklådan 2 år

Idag är det exakt två år sedan jag fick mitt företag Skrivklådan registrerat.

Jag minns fortfarande den starka lyckokänslan jag kände den dagen.

En seger över mig själv, över min tvekan och rädsla under många år.

En dröm och längtan som vilat i mig under 15 års tid om att våga ta steget att starta eget som frilansjournalist.

En dröm som jag gjorde till min verklighet.

Det har varit två år när jag lärt mig så många nya saker, mött så många härliga människor, vuxit i mitt skrivande och inte minst i att vara en lyssnare.

Jag har haft så mycket jobb att jag har fått säga nej till en del av dem.

Jag har drömmar om hur jag kan utveckla Skrivklådan.

Länge leve Skrivklådan!

Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra!

Linkedin

Nu finns jag också på Linkedin.

Välkommen!

Första bokslutet klart för Skrivklådan

Igår fick jag hjälp av en nära och mycket kunnig vän till mig att göra klart det allra första bokslutet för Skrivklådan. Ett särskilt tack till dig om du läser det här.

Efteråt kände jag den där känslan av stolthet inuti mig själv igen. En sorts klarhet över vad jag faktiskt har lyckats göra efter alla mina tretton långa år som sjukskriven; startat eget som frilansjournalist, arbetat 25 %, utmanat många rädslor och inte minst ångesten, byggt upp mitt självförtroende, lärt mig nya saker, haft härliga möten med människor, känt arbetsglädje, återerövrat en del av det som en gång var jag, öppnat dörrar som jag känt som stängda, vågat trampa nya stigar.

Ja, en stund satt jag där i en soffa med en bunt papper i min hand, pärmar runt omkring mig och laptopen framför mig och kände stolthet över det jag gjort, över den jag är.

En maskros, en som vägrar att ge upp, en som kämpar på trots allt, en som dyker upp igen när man precis trott att den är utrotad, en som kanske, kanske ger frön också till andra. Frön att våga flyga, våga prova sina vingar och se om de bär, våga gå nya stigar i livet när andra vuxit igen.

Idag ska jag unna mig något, fira att jag kommit så här långt.

Känslan igår inuti mig gav mig hopp om att så småningom hitta kraften i mig att kunna jobba igen. Den senaste tiden har det känts tungt. Men imorgon är en annan dag.

Jag tror att jag kommer igen.

Igen.

Om jobbet just nu

Just nu jobbar jag med att göra klart årets turisttidning för Mullsjö kommun i samarbete med Tidningsbyrån i Jönköping. Klicka gärna på länken och kika in i Tidningsbyråns nya hemsida. Jag finns med på bild där tillsammans med några av de andra härliga människorna som jag samarbetar med.

Tidningen Mullsjö Turistinformation delas ut i hela Mullsjö kommun och finns att få tag i på olika ställen under hela 2012 för turister eller andra intresserade.

Det finns många intressanta tips om utflyktsmål och sevärdheter i tidningen. Mullsjö kommun har inte minst en spännande natur, tycker jag. Där finns friluftsaktiviteter för hela året. Vintertid kan man till exempel åka utförsåkning i fina slalombackar eller hundspann om man hellre vill det.

Intervjun med mig i Kyrkbladet Barnarp/Ödestugu

Så oerhört typiskt detta är för mitt liv. Först händer inget. Sedan händer allt på en gång.

Kanske minns ni att jag blev intervjuad i höstas. Det var kyrkan där jag jobbade ideellt under nästan två års tid under min sjukskrivning som ville intervjua mig. De hade hört att jag börjat jobba.

Nu finns det numret av Kyrkbladet på nätet där intervjun med mig är med. Kika in i länken här och klicka på Kyrkbladet, gå ner några sidor så hittar du intervjun med mig där.

Nu bultar mitt hjärta ännu hårdare. För aldrig kunde jag väl ana just då vad det ideella arbetet i kyrkan skulle leda till för min del. Att jag själv valde att lämna det eftersom man sa att man inte hade råd att anställa mig. Jag gjorde ett riktigt arbete där, även om det inte var så många timmar, så jag kände att jag ville verkligen få använda mig av den arbetsförmåga jag hade, jag ville se om jag kunde hitta något annat avlönat arbete.

Jag gick tillbaka till tomheten i långtidssjukskrivningen. Där vände jag så småningom tanken "Vem vill ha mig som anställd?" till "Vem vill jag ha som chef?". Och kom fram till att det var ju mig själv som jag ville ha till chef.

Så småningom startade jag eget som frilansjournalist, Skrivklådan.

Här är länken där ni hittar Kyrkbladet och intervjun med mig. Vilken känsla jag har i mig just nu!

"I did it!"

Länk: Kyrkbladet Barnarp/Ödestugu 

Habo-tidningen 2012

Nu finns Habo-tidningen på nätet, Habo kommuns turisttidning för 2012 där jag skrivit och tagit foton till de flesta artiklarna. Huvudartikeln är en intervju med sångerskan, författaren och föreläsaren Lena Maria Klingvall som jag har gjort. Det finns massor av intressanta människor, evenemang och ställen att läsa om i Habo-tidningen. Intressanta utflyktsmål både för den som bor nära Habo eller långt ifrån. Många tips om sevärdheter och annat att upptäcka.

Så stolt jag känner mig över mig själv. Efter tretton långa års sjukskrivning har jag gjort detta. Mitt hjärta bultar hårt just nu. Det har varit en lång resa men värd varenda minut. 

Kika gärna in i tidningen om du har lust!

Här är länken: Habo-tidningen 2012

Skrivklådan fyller 1 år

Idag är det exakt ett år sedan Skrivklådan blev registrerad. Alltså fyller Skrivklådan ett år just idag och det är ett år sedan jag blev min egen chef.

Det vill jag fira. Det får bli tårta här i min blogg idag. Ett stor tack till alla er här i cyberrymden som skrivit till mig och stöttat mig under den här tiden. Det har betytt mer för mig än ni ens kan ana.

Att kunna jobba som frilansjournalist var en dröm för mig i 15 år. Nu har jag levt den drömmen i ett helt år och jag fortsätter att leva den. Det känns fantastiskt efter mina tretton långa år som sjukskriven att orka jobba 25 %.

Idag har jag skrivit faktura nr 10. Jag har lärt mig mycket nytt under det här året och jag kommer att få fortsätta att lära mig nya saker.

Jag har också mött många underbara människor den här tiden. Jag känner mig tacksam att ha klarat det jag har gjort och över alla människomöten.

Ett stort GRATTIS till Skrivklådan. Och till mig själv också, så klart.

Klar med Habo-tidningen

Nu har jag skrivit klart alla artiklarna jag skulle skriva till Habo-tidningen. Jag kände mig trött när jag skulle börja skriva dem. Så trött efter allt som hänt att jag inte visste om jag ens skulle klara det. Men det gjorde jag.

Jag känner mig nöjd med arbetet som jag gjort. Jag har också fått positiv respons på det från mina uppdragsgivare. Så bättre kan det ju knappast bli.

Nu får jag troligen några veckor för återhämtning innan det är dags för nästa tidning. Det behöver jag. Inte minst för att ta tag i andra saker som fått vila när jag jobbat intensivt med att skriva artiklar.

Hela jag är ju som en försökskanin just nu. Jag testar hela tiden var mina gränser går. Ibland åker jag på ett bakslag och får ta det lugnt.

Men jag känner mig mycket stolt och glad nu när jag klarat också det här jobbet. En sak i taget så brukar det gå bra, har jag upptäckt. Och visst är det en alldeles särskild härlig känsla när man känner sig färdig med ett arbete, det är det. Jag njuter! Jag ger mig själv en ros här i min blogg för jobbet jag gjort.

Bokat in intervjuer

Idag har jag ringt och bokat in intervjuer. Jag har fått klart med fyra intervjuer och det känner jag som en bra början. 

Jag ska bland annat möta en kvinna som jag känt stor beundran inför från den allra första gången jag såg henne på TV. Så småningom kommer jag att skriva vem det är här i min blogg, men än är det för tidigt att göra det. Men jag ser mycket fram mot den intervjun.

Det känns bra att ha kommit igång med jobbet igen. Det kan visserligen bli stressigt ibland. Men det är en positiv stress och det är något helt annat än den negativa stressen och vad den kan göra med en människa.

Även om man inte alltid känner det så, så är det faktiskt mer stressande för en människa att ha för lite att göra än att ha för mycket att göra. Så klart att det alltid finns en gräns för hur mycket man klarar som människa. Den gränsen tror jag är individuell och också handlar om att lära sig sätta gränser för sig själv och för andra.

Jobb!

Nu har jag fått tolv artiklar att skriva till Skrivklådan. Min uppdragsgivare var helnöjd med det jag skrivit i förra årets nummer, så det kändes fint att höra. 

Jag är också nöjd med jobben jag gjorde förra hösten, men jag tror att de här jobben kommer jag att göra ännu bättre.

Det blir många spännande människomöten. Särskilt ett av dem ser jag mycket fram mot. 

Om jag inte syns här i bloggen så vet ni vad jag gör. 

Jag jobbar. 

Inte trodde jag väl det för fem år sedan. Men jag drömde om det.

Två veckor kvar på min semester

Nu har jag ungefär två veckor kvar tills jag börjar jobba igen. Jag har bokat in det första mötet. Det är dags att skriva turisttidningen för Habo kommun igen. Det blir säkert många spännande möten med människor. Jag känner mig priviligerad att jag får in skrivjobb till Skrivklådan utan att behöva jaga efter dem. Jag känner mig också priviligerad att få jobba med något som jag tycker om att jobba med och som känns utvecklande för mig som människa. Ibland har jag ju så roligt när jag jobbar att jag brukar tänka att jag skulle kunna betala för att göra det jag gör, så roligt är det.

Det är viktigt för mig att ha ett jobb med den kraft jag har. Inte minst så här mitt i livet med alla förändringar i familjen, med ungar som flyttar hemifrån och mamma som blir allt äldre och tröttare. Jag minns när ungarna var små att jag brukade längta efter att jobba deltid i stället för heltid. Men det fanns nästan inga deltidstjänster att söka och det handlade också om att få allt att gå runt ekonomiskt. Jag minns att jag brukade tänka för mig själv, att när ungarna blivit så stora att de klarar sig själva, då skulle jag vilja jobba för fullt och lägga mer kraft på jobbet. Nu kom det sjukdom emellan för min del. Men jag kan ändå känna där jag är idag att på något sätt blev det som jag tänkte. Mitt i livet, är en bra tid att starta eget, om man drömmer om det, tycker jag.

Det senaste numret av Vi i VätterHem, där jag skrivit fyra artiklar, har nyligen ramlat ned i brevlådorna här i Jönköpings kommun och en del grannkommuner. Länken går till tidningen som också finns på VätterHems hemsida. VätterHem är det kommunala bostadsbolaget i Jönköping. Välkommen att läsa om du har lust! Tidningen delas ut i mer än 30.000 exemplar.

Jag är stolt och glad över det jag skrivit och inte minst över bilderna som jag tagit. Jag är ingen fotograf, men det finns bra kameror nu för tiden som gör det mesta av jobbet.

En av de saker jag ska göra innan jag börjar jobba är att köpa en kamera till Skrivklådan. Med en egen kamera blir jag mera självständig än jag är när jag behöver låna en kamera av min uppdragsgivare. Jag har också planer på att köpa en särskild mobiltelefon till Skrivklådan. Jag tror att det är bra att ha en mobiltelefon för privatlivet och en för jobbkontakterna. Dessutom får jag större möjligheter att kunna söka information och surfa i jobbet, också om jag är på resa.

Snart i mål

Idag gör jag troligen den näst sista intervjun innan semestern. Hur kommer det sig att det känns så segt att jobba precis nu när jag vet att jag snart får vara ledig?

Det känns som att jag sprungit långt och väldigt länge. Jag ser mållinjen där framme nu. Jag är så nära.

Men ändå, de sista metrarna är tunga. Svetten lackar. Jag är törstig. Benen darrar. Mjölksyran gör de darriga benen tunga. Jag får peppa mig själv med att snart, snart är jag där. Snart spränger jag målgränsen.

Snart skriker jag "SEMESTER" så det hörs vida omkring i cyberrymden. Snart, snart... är jag fri som en kalv på grönbete. Fri att springa ut bland sommarens alla blommor. Slappa på Vätterstranden. Slänga almanackan i en mörk garderob. Snart...

Heja gärna på mig nu när jag är på väg i mål.

Jag behöver det.

Så roligt att jobba!

Idag har jag haft så roligt när jag jobbat att jag skulle ha kunnat betala för det. Jag mötte två människor med så mycket att berätta, som bjöd så mycket på sig själva, med en så positiv syn på livet och så mycket visdom att dela med sig av att jag känner mig smått rusig efter mötet.

Vägen till dem snirklade sig genom tät granskog som två gröna väggar på var sida om mig i bilen. På den 15 kilometer långa sträckan ska det finnas hela 33 kurvor, älgar och vildsvin. Men det svartaste jag mötte var en svart katt. Inte en bil så långt ögat kunde nå. Än mindre än människa.

Det är verkligen så viktigt för mig som människa att möta andra människor. Viktigt att våga vara öppen själv för att tillåta andra människor att våga vara öppna tillbaka.

Den ofrivilliga isoleringen som min sjukskrivning och min svaghet förde med sig en gång i tiden, gjorde mig periodvis för trött för att orka med människor överhuvudtaget.

Det ger mig så starka lyckokänslor att kunna känna att jag idag hämtar kraft i möten med människor i stället för att förlora min kraft.

Långsamt läker jag samman igen. Långsamt hittar jag en styrka starkare än jag någonsin haft. Jag hittar en styrka i den svaghet som finns kvar inuti mig.

Åh, vilken härlig dag! Heja Skrivklådan!

Det första jag gjorde när jag gått upp var att logga in mig på mitt bankkonto och jo, minsann, nu har jag fått betalt för det jag jobbat med i Skrivklådan de senaste månaderna. Det kändes så gott i mig att se siffran som stod där! Jag satt länge och bara tittade på den. Sög i mig känslan.

För hur det än är, även om jag är utförsäkrad så har jag i alla fall Skrivklådan. Och hade jag inte vågat mig på att starta den i höstas så hade jag inte haft de pengarna som finns på mitt konto just idag. Då hade alltsammans varit ännu värre.

Jag känner mig så lycklig att jag kan arbeta det jag kan idag, och jag känner mig så stolt över det jag har gjort.

Ingen i världen ska få stoppa mig när det gäller Skrivklådan. Jag har drömmar om hur jag kan utveckla mitt skrivande och jag tänker att Skrivklådan kan jag ha kvar så länge i mitt liv som jag har lust att ha den.

Ingen ska kunna ta ifrån mig det arbetet om inte jag själv vill det.

Det är en härlig känsla att vara min egen chef!

Jag kanske rent av ska ge mig själv en liten bonus idag... en glass?