Medicinsk yoga efter zumban

I somras tränade jag zumba ett antal gånger för första gången i mitt liv. Det gjorde mig glad och jag var i en grupp med härliga, glada människor.

Jag fortsatte några gånger med zumban in på höstträningen. Kände ganska snabbt att tempot var högre nu än tidigare. Jag fick mer besvär än vanligt från min skada i nacken. Det kändes trist. Trist att ibland inse att man får avstå från saker som gör att man blir glad på grund av en skada eller sjukdom.

Efter att jag funderat bestämde jag mig för att byta ut zumban mot medicinsk yoga. Yogan har hjälpt mig genom åren att känna mindre smärta och att bli starkare både fysiskt och psykiskt och också mer kreativ.

Jag tränar yoga till och från själv hemma. Nu längtade jag efter att yoga tillsammans med andra. Och att kanske också lära mig nya saker i yogans värld.

Redan efter det första passet kände jag så stor effekt både fysiskt och psykiskt att jag själv blev förvånad. En skön känsla i hela mig. Det gav mig hopp. För jag minns när jag tränade yoga första gången i mitt liv. Att det tog nästan ett helt år innan min kropp kunde hitta till det lugna, läkande tillståndet i min själ.

Passet avslutades med en härlig meditation på mantrat Sa Ta Na Ma. Vad allt jag upplevde under denna meditation klarar jag inte att sätta ord på här i min blogg. Så många känslor. Lust att dansa, känslan av att sväva fritt och lätt som när jag var en liten flicka och dansade. Lugn. Tårar. Skratt. Kärlek. Allt jag kände lät jag stilla dra förbi som molnen på en blå himmel.

Härliga befriande yoga!

Konditionen tränar jag nu med skonsamma långpromenader.

Stress och oljud, lugn och tystnad

Jag tänkte att jag skulle njuta av en av fördelarna med att vara långtidssjukskriven igår. Lyxen att kunna ta vara på sol och värme när det dyker upp i vårt land. Det är dessutom mitt ansvar som sjukskriven att försöka göra det jag kan för att bygga upp min hälsa igen så mycket som möjligt.

Sträcka ut mig och bara vara i min älskade Baden-Baden, tänkte jag göra. Titta på himlen och skogslönnens limegröna trädknoppar som precis slagit ut. Humlorna som flög där och sög saft ur blommorna. Körsbärsträdets vackra knoppar. Så många. Så spännande att se om det kommer att vara varmt och soligt när de slår ut i år. Eller regnigt, blåsigt och kallt som förra våren.

Körsbärsträdsblomningstid är så smärtsamt kort och vacker på samma gång. Några dagar bara, kanske någon vecka. Sedan vänta ett helt år till nästa gång. Jag skulle kunna vara vaken dygnet runt när körsbärsblommorna blommar. Sova därute med de vita blommorna som tak. I min Baden-Baden.

Ja, där låg jag alltså i min Baden-Baden. Fast spänd som en fiolsträng. Jag kunde inte slappna av fast att jag blundade. Ljudet från motorvägen lät som att den var på andra sidan tomtgränsen fast att den är en dryg mil bort. Och aldrig tystnar det ljudet helt numera kring Jönköping. Trafiken har ökat så mycket sedan jag flyttade hit. Upplever jag det som i alla fall. Eller så är det mig själv det beror på. Hur jag uppfattar ljud sedan jag blev utmattad. En rest som inte är läkt eller som kanske alltid kommer att finnas kvar. Ljudkänsligheten.

När jag gick ner i gillestugan för att få tyst, så var det inte tyst i alla fall. Ett ständigt sus inuti mina öron, vad än jag gjorde.

När man är stressad är man mer känslig för ljud. Man kan uppleva att man har tinnitus, fast att man egentligen är stressad. Allt sitter i hjärnan. Utmattning, stress och tinnitus har ett samband.

Det blev så tydligt för mig nu i morse. Så fort jag vaknade var ljudet från motorvägen där igen. Så högt det lät ända in i mitt hus. Tyckte jag. Sedan mediterade jag en halvtimma. Under meditationen märkte jag hur bullret från motorvägen hördes allt mindre och mindre. Tills att jag inte längre stördes av det.

Det är inte konstigt alls för mig att jag upplever ljud högre om jag är stressad. Så klart att man i det tillståndet är mycket mer på sin vakt än när man är lugn. Sinnena är på sin vakt, beredda på att något kan hända. Som ett sorts försvar där inuti oss. Muskelspänningar i nacken hör till stress och utmattning och kan också ge upplevelser som tinnitus och öronsus.

Fast att ständigt vara på sin vakt gör att man blir väldigt trött och tappar mycket energi och glädje.

Därför är det så viktigt att vi människor tar oss tid att hitta till det lugn vi behöver.

Varje dag.




I den inre tystnaden och tryggheten bor ingen rädsla.

Där behövs ingen vakt. Inget försvar.

Där kan jag vila, hämta kraft.

Där är jag trygg.

Trygg i mig själv.

Jag är trygghet.

Jag är tystnad.



#Blogg100 - Dag 61

Forskare om hjärntrötthet vid långvarig psykisk stress

I det här klippet berättar två forskare från Göteborgs Universitet om hjärntrötthet som man till exempel kan råka ut för vid långvarig psykisk stress eller efter en stroke. I klippet berättar man om hur hjärnan fungerar, hur hjärntrötthet känns och också om olika sätt att lindra hjärntrötthet.

Mycket intressanta tankar, tycker jag. Jag känner igen de känslor om hjärntrötthet forskarna berättar om. Hur man blir seg i tanken, lättrörd till exempel. Svårt att följa med i textraden på TV, svårt att läsa en bok. Om svårigheten att följa med i ett samtal och om hur trött man kan bli efter att ha umgåtts med människor.

Det handlar om att lära sig att hantera sin hjärntrötthet för att få ett så bra liv som möjligt. Mindfulness och meditation är det som man rekommenderar här eventuellt tillsammans med medicin.

Man berättar också om det senaste i forskningen. Om hur man forskar kring vad dopaminet gör för att lindra eller till och med bota hjärntröttheten.

Det är så viktigt att den här informationen når ut till många människor. Sprid den därför gärna vidare. Tala om det. Allt fler människor i Sverige drabbas av psykisk ohälsa orsakad av stress. Det bästa är om man kan lära sig hur man vilar sin hjärna innan man drabbas av hjärntrötthet.

De människor som drabbas menar forskarna är intelligenta, begåvade, ambitiösa. (Det är ju ändå en tröst mitt i alltihop för oss som hamnat i utmattning. Fast det är ett högt pris som man får betala för att överanstränga sig själv så som man ofta har gjort.)

Genom att använda sig av mindfulness blir man förutom att man blir mindre hjärntrött också klokare, menar en av forskarna i klippet.

Man talar också om dopaminets påverkan när det gäller hjärntrötthet. Dopamin ökar i hjärnan vid till exempel njutning. 

HÄR finns ett inlägg där jag skrivit om medkänslans betydelse för dopaminet.



LÄNK: "När hjärnan inte orkar, om hjärntrötthet och behandlingsmöjligheter"

(Göteborgs Universitet, YouTube)


#Blogg100 - Dag 41

Brist på andlighet skapar tomhet

"Gå dit hjärtat leder dig", står det på halsbandet jag bär kring min hals.

Jag fortsätter att läsa i min bok av Patricia Tudor-Sandahl innan jag somnar. Igår kväll läste jag hennes tankar kring hur bristen på andlighet i vår tid skapar känslor av tomhet.

Vad är då andlighet? Det är  intressant att fundera över olika begrepp tycker jag. För mig handlar andlighet om att medvetet söka mig inåt till mina egna tankar och lyssna på dem.

Att meditera är för mig ett sätt att nå mitt inre. Vem hittar jag då där? Vem är jag djupt där inne när allt runt omkring skalats bort? När bruset tystnat.

Frid är den starkaste känslan av mitt jag i ett meditativt tillstånd. Glädje en annan känsla som jag ofta känner. Kärlek till världen, universum och människorna brukar också träda fram starkt när jag mediterar. Ibland rinner där tårar på mina kinder. Sorg är också en del av den jag är som människa idag. Ödmjukhet. Tillit.

Det behövs mer än någonsin i vår tid tror jag att man medvetet tar sig tid för eftertanke eller meditation för att nå sin egen själ. Att bara vara i stillhet och lyssna till sig själv.

Det är så många budskap som surrar runt och tränger sig in i oss hela tiden. I konsumtionssamhället. Media. Sociala medier. Min egen blogg. Lyssna gärna. Fast sök också din egen röst.

Jag tänker att om man aldrig tar sig tiden att lyssna till sig själv drunknar det som är "Jag" i allt det andra. Det är då vi kan känna oss tomma. Som att vi inte längre finns till. Vi tappar meningen med just vårt liv vilket i sin tur kan få oss att känna vilsenhet, oro och ångest.

Samtidigt hör vi alla samman för mig.

Att nå dit, att känna att vi alla hör samman, är en mäktig upplevelse för mig.


LIVETS PÄRLOR

Din hand är din.

Så som min hand är min.

Din hand i min.

Min ...

I din.

Allas händer i varandras händer.

Tillsammans.

I evighet.

Livets pärlor utan slut ...

Och du är en av dem.


(Anna-Karin)



#Blogg100 - Dag 37

Fokusera och städa

En gång läste jag en berättelse om en munk som började varje morgon med att sopa golvet. Han sopade inte golvet i första hand för att städa. Han hade sopandet som en morgonritual. En övning i medveten närvaro att starta sin dag med.

Den där berättelsen fascinerade mig. Hur munken njöt av att höra ljudet från sopborsten mot golvet. Hur han njöt av att vara i fullt fokus, i total närvaro i själva soprörelsen.

Det var inte alls så som jag själv kände det i morse när jag skulle damma i huset. För mig var det mer som att mitt huvud var någon annanstans än mina rörelser med händerna och dammvippan. Som att huvudet var före och dammvippan kom efter i det jag höll på med.

När det känns så, hjälper det mig att tänka på munken med sin morgonsopning. Jag saktar ned farten och känner att mitt huvud och rörelsen blir till ett.

I samklang med varandra i stället för att jobba i olika hastigheter.

Ingen människa kan köra i högsta hastighet hela tiden.

Det kan ta tid att hitta rätt hastighet ibland.

Men så viktigt för kropp och själ.

Medkänsla ger mer dopamin än sex och pengar

I en ny artikelserie i Svenska Dagbladet läser jag om James Doty, forskaren som kan visa att vår medkänsla med andra frigör mer dopamin än både sex och pengar.

"Vi är gjorda för att bry oss om varandra", säger James Doty.

Begreppet medkänsla är en mer aktiv reaktion än empati (vilket är förmågan att känna in andra varelsers känslor). Andra människors lidande väcker medkänsla hos oss och en vilja att göra något åt lidandet.

Enligt James Doty kan man träna upp sin medkänsla (compassion) och det sker en mängd positiva effekter när man gör det. Man blir mer motståndskraftig mot negativ stress, får mindre ångest och ett bättre immunförsvar.

Långvarig stress och trauman kan leda till att den viktiga delen hippocampus i hjärnan krymper. Då försämras t ex våra minnesfunktioner. Något som jag själv upplevt i samband med min utmattning.

Mycket kärlek, meningsfulla sammanhang och hjälpsamhet kan förändra nervbanorna i hjärnan och antingen öka hjärnans förmåga eller läka det som en gång blivit skadat, t ex på grund av långvarig stress och trauman eller utmattning.

Det allra mest positiva i artikeln är för mig att James Doty berättar om hur man SJÄLV genom att meditera över sina "snälla" känslor, som generositet, empati och förlåtelse, kan träna upp sin medkänsla.

Tänk att något så viktigt kan vara så enkelt!

Artikeln väcker frågan i mig om medkänsla med mig själv också frigör mer dopamin än sex och pengar? Eller fungerar det bara så när det handlar om medkänsla för andra varelser?

I Sverige ökar den psykiska ohälsan allt mer. En anledning till det är jag övertygad om är att vi lever i ett hårt samhällsklimat där det gäller att sköta sig själv och skita i andra.

Genom att förändra politiken och samhällsandan till ett samhälle där vi känner med varandra och också visar detta i handling och politiska beslut, tror jag att vi alla kan må bättre.

Det bästa av allt är att vi som sagt, om vi vill, kan börja den här förändringen redan idag.

Med oss själva och de människor som finns runt omkring oss. Eller de långt borta, för det är lika viktigt att bry sig om de nära som de människor utanför den närmaste kretsen enligt forskaren James Doty.

Det handlar, i slutänden, om vår överlevnad som människor.

"Den som samarbetar och är snäll får sänkt blodtryck, den som hjälper andra får stärkt immunförsvar och längre livslängd", förklarar James Doty i artikeln och berättar om en studie med en grupp pensionärer som ägnade sig ett par gånger i veckan åt frivilligarbete. De levde längre än kontrollgruppen som bestämde sig för att inte använda sin tid till välgörenhet.

–Vi är skapade för att bry oss om varandra, och forskningen tyder på att det finns särskilda banor i hjärnan för medkänsla, fastslår James Doty.

Med ett skratt säger James Doty att han tror att börsmäklare är psykopater. Belöningssystemen som måste aktiveras för att vara i börsmäklaryrken uppmuntrar den sortens människor som drivs av egenintresse, är skrupelfria och inte bryr sig om andra, menar han på fullt allvar. Supermedkännande personer är ovanliga i den miljön, de skulle aldrig överleva där, säger han avslutningsvis i artikeln.