Jag skulle ut på min vanliga promenad efter middagen. Öppnade brevlådan. Och minsann. Där var ett brev från Försäkringskassan. Jag kände pulsen öka och huvudvärken också. Bestämde mig att genast gå in igen och öppna brevet, innan promenaden. Kanske hade man redan beslutat om min sjukersättning och kanske låg beskedet i det här brevet?
Det positiva i brevet var en uppgift om att OM jag får sjukersättningen beviljad kommer den att grunda sig på den inkomst jag hade innan jag blev sjukskriven allra första gången. Detta eftersom jag fortfarande har kvar min anställning där jag arbetade när jag rasade ihop på grund av utmattning. Vilken tur, tänker jag, att jag följt min egen känsla och inte sagt upp mig som man t ex sagt på FK att jag ska göra, "för enkelhetens skull", som man uttryckt det. Och jag har undrat för mig själv; "För vems enkelhets skull? Min?".
Det negativa i brevet var att FK kräver ett nytt läkarintyg daterat efter den 11 oktober i år. Det läkarintyget min läkare skickat in till FK tidigare i år är för gammalt enligt reglerna hos FK.
Jag kände uppgivenhet och stor trötthet i mig när jag låste dörren för att gå min promenad. Jag orkade inte mer än runt halva kvarteret. Det kändes som att jag skulle kräkas.
När jag kom hem, ringde jag direkt upp min vårdcentral. Inte förrän på onsdag får jag en telefonkontakt med min läkare. Det nya läkarintyget behöver FK ha senast fredag i nästa vecka. Annars betraktar man det som att jag inte ansöker om att få sjukersättning.
Tidigare idag har jag bland annat jobbat med redovisningen i Skrivklådan. Det finns stunder just nu när det känns som att min kropp vill lägga av. Som att jag vill lägga mig ned. Sluta mina ögon och aldrig mer öppna dem. Jag vet inte hur jag ska orka. Men jag måste orka. Hålla ut. Tro på att allt kommer att lösa sig så småningom. Just nu känner jag mig svag.
Ska den här följetongen aldrig få sitt slut? Om det fortsätter så här från FK kommer jag inte att ha ork att fortsätta med Skrivklådan. Då får jag lägga den vilande.
