Jag är en lutfiskälskare! När andra pratar om hur illa den luktar,
förstår jag inte. Jag tycker att lutfisk luktar gott. Kanske är det för
att jag som riktigt liten fick vara med om att "sköta" lutfisken.
Jag fick hjälpa pappa. Följa med honom ned i källaren och stoppa ned den
där torra mystiska lutfisken i vattnet, som pappa sa skulle bli fisk
som vi skulle äta på julafton.
Pappa och jag tog hand om lutfisken varje dag. Det var mörkt i
källarrummet där hinken med lutfisken stod. Det var spännande med den
torra fisken som växte för varje dag. Blev mjukare. Förvandlingen.
Ibland tror jag att det var mer spännande med lutfisken än min
adventskalender med paket. Ibland tror jag till och med att lutfisken
var mer spännande än mina julklappar. Just för att jag har så starka
minnen av det. Starkare minnen än av mina julklappar.
Undrar hur många som lägger lutfisk i blöt nu för tiden? Vad är det som gör att vi har så svårt att få tiden att räcka till?
Jag och pappa, vi hann ju. Trots att pappa hade företag och massor att
göra. Vad är det som har förändrats, egentligen? Vad gör vi med vår tid
nu för tiden? Bloggar? Facebookar? Shoppar?
tisdag 9 december 2014
Boken som skulle ända fram - Omfamna livet
"Hej!
Jag tänkte bara berätta hur jag fick din bok ända in i sovrummet en lördag morgon. Av nån anledning (kanske hade den först hamnat hos nån granne) så låg den i tidningsfacket utanför dörren istället för i postfacket där nere.
Min före detta, som har nyckel av praktiska skäl, kom för att hämta min bil som skulle fixas.
Jag låg och sov med väckarklockan pipande så han kom in i sovrummet och sa "det här låg i tidningsfacket" och så gav han mig din bok!
Det kan man kalla leverans."
Så berättade en vän till mig i cyberrymden om hur hon fått min bok "Omfamna livet" levererad hem till sig ända fram till sängen nu i helgen. En så härlig berättelse att jag vill spara den här i min blogg och dela med mig av den. Och det har jag fått lov att göra av min vän.
Ibland är verkligheten underbarare än dikten.
Det här var ett sådant tillfälle för mig när jag läste om min boks vandring fram till min vän.
Jag tänkte bara berätta hur jag fick din bok ända in i sovrummet en lördag morgon. Av nån anledning (kanske hade den först hamnat hos nån granne) så låg den i tidningsfacket utanför dörren istället för i postfacket där nere.
Min före detta, som har nyckel av praktiska skäl, kom för att hämta min bil som skulle fixas.
Jag låg och sov med väckarklockan pipande så han kom in i sovrummet och sa "det här låg i tidningsfacket" och så gav han mig din bok!
Det kan man kalla leverans."
Så berättade en vän till mig i cyberrymden om hur hon fått min bok "Omfamna livet" levererad hem till sig ända fram till sängen nu i helgen. En så härlig berättelse att jag vill spara den här i min blogg och dela med mig av den. Och det har jag fått lov att göra av min vän.
Ibland är verkligheten underbarare än dikten.
Det här var ett sådant tillfälle för mig när jag läste om min boks vandring fram till min vän.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)