Detta är en bild som gör mig lugn. Den är vilsam att titta på. Märkligt hur jag påverkas av det jag ser. Eller? Gör jag verkligen det? Påverkar det yttre mig så mycket som jag tror?
Jag har kommit på en sak om mig själv. Det kom jag på för flera år sedan, men det är lika bra att jag skriver ned det här så har jag det på pränt om jag skulle glömma det. Man vet ju aldrig...
Jo, jag har kommit på att när jag har frid och lycka inne i mig själv, då påverkar yttre röra som stökiga miljöer mig inte ett skvatt, inte det allra minsta. Jag minns de där småbarnsåren när jag hade fullt med leksaker och prylar överallt i huset. Legoklossar på golvet och stim och stoj. Jag var så lycklig där mitt i röran! Lycklig och frid i mitt inre.
Sedan kom andra perioder i mitt liv. Inte fullt så lyckliga. Allt annat än frid i mitt inre. Och jag orkade inte att se röra, orkade inte med stökiga miljöer. När jag då höll ordning runt omkring mig, plockade undan prylar, valde vilsamma färger för sinnet i rummet, då kände jag att jag blev lugnare inuti mig också.
När jag har gjort yoga, känner jag mycket tydligt den där friden lägga sig inne i mig. Efter yoga är det som att jag kan vandra bland hur mycket röra som helst, på en soptipp om det så skulle behövas, och jag är fokuserad, jag känner lycka och jag störs inte alls av mängden av intryck i till exempel en stormarknad.
Jag strävar i första hand efter friden i mitt inre idag. Jag sätter det före den yttre ordningen. Med friden därinne i mig själv, blir jag mindre sårbar för alla intryck vi människor i det moderna samhället mer eller mindre tvingas att ta in. Jag blir helt enkelt mer stresstålig. Och så mår jag så underbart gott på samma gång! Friden finns där alltid inuti oss, den är nåbar för alla som vill. Man får söka efter sitt eget sätt att nå dit. För mig har kärleken, meditationen och yogan blivit mina främsta sätt att hitta till denna fantastiska oas!
