Celine Dion "My heart will go on"

Paradisbusken borta...

Min vackra paradisbuske på bilden, kanske åtta år gammal. Nu är den borta. Grävmaskinen har ryckt upp den. Jag trodde att den skulle klara sig, men det gjorde den inte.

Mina tårar bara rinner nu när jag kommer in från min promenad. Jag vill helst inte gå ut så länge det är ljust. Jag vill inte se hur det ser ut i min trädgård just nu. Den är snart bara som en enda tom plätt, min trädgård. Plan, tråkig, och känns inte alls som min trädgård längre. Jag kunde lika gärna flytta, känns det som. Jag kanske gör det. Jag får se.

Jag sörjer min trädgård. Det kanske blir bra så småningom. Jag hoppas på det. Men alldeles just nu så är det väldigt tungt i mitt bröst.

Jag har inte velat det här med att göra om dräneringen. Inte nu. Inte samtidigt med arbetsträningen. Jag ville väntat ett år, minst, med att göra om dräneringen till vårt hus.

Jag är "överkörd", som det heter. Överkörd, precis som min trädgård. Jag fick inte vara med och bestämma det. Jag blev inte lyssnad till, trots att jag sa ifrån att jag inte ville. Det är pinsamt, vuxen kvinna som jag är. Och jag är ledsen för det också. Inte bara för paradisbusken. Just nu är jag ledsen.