Jag ser i nyheterna att Bodil Malmsten är död. Bodil betydde något särskilt för mig. Hennes ord, hennes texter. Hur hon var.
Tack för orden som tröstade, fick mig att skratta och fick mig att känna mig levande så många gånger.
Ibland känns det som att
vi är ett enda träd
alla tillsammans.
Där gren efter gren
knäcks av.
Är plötsligt borta ...
Det blir så tröstlöst tomt där i grenverket.
Så tomt att
också
fåglarna
tystnar
Ett andetag ...
Ur stammen sedan
Nya skönt gröna skott
Skjuter fram
Död ...
Blir liv
(Anna-Karin, 2016-02-06)
