Det luktade nybakat när jag klev in hos mamma igår. Min sega mamma, eller stål-mormor som vi kallar henne numera, stod vid spisen och hade precis tagit ut en sockerkaka ur ugnen. Hon överraskar mig varje dag nu med sina framsteg. Det är svårt att fatta att hon nyss var så dålig som hon var.
Men tack vare all bra hjälp hon får nu med det tyngre arbetet, orkar hon göra det hon tycker är roligt. Det blir en positiv spiral, också för oss som är runt omkring henne. Lyfter man en människa, lyfter man ofta också flera andra samtidigt.
Gör varje dag något jag blir glad för, brukar jag försöka tänka. Antingen det nu är att baka en sockerkaka eller vandra i en blomsteraffär full av vackra planteringar och tulpanbuketter, som jag gjorde igår.
Idag ska jag plantera mina blå penséer i den stora grå korgen. Jag ska sätta den i uterummet mitt framför ögonen, sitta där i solen och njuta! Lyssna på min snarkande katt som sträcker ut sig på det grå fårskinnet på bänken intill den blå husväggen.
