Alla dessa promenader jag gått i sommar. För att inte tala om alla steg jag tagit i mitt liv. Där varje steg tagit mig dit där jag är nu. Och nästan alltid vid min sida under de senaste åtta åren, min lilla fina hund Mimmi. Den bästa PT jag kan ha, särskilt en vår och sommar som denna.
Nu är det redan september. Den första höstmånaden. Men idag på morgonen när jag var ute med Mimmi, värmde solen. Vinden var helt stilla. Himlen så där klart blå som den är den här tiden på året. Luften var frisk att andas. Visst går det lättare att andas den här tiden på året? Så känner jag det i alla fall.
En del träd börjar få höstnyanser på sina blad nu. Det är bara att njuta av allt som händer där i naturen. Ständig förvandling. Som i oss människor också. Även om vi inte tänker på det, så händer det ju massor i oss varje dygn. Jag tror att det var Kaj Pollak som berättade om att vi förändras så mycket på ett enda dygn att vi är egentligen en helt ny människa varje morgon när vi vaknar. Vilken hisnande tanke. Vilka möjligheter finns det inte i det, tänker jag.
