Du har en kropp. Ta hand om den. Det kan kännas som ett helt dagsverke att ta hand om sin kropp när man är utmattad. Bara tanken på att klippa tånaglarna... be någon om hjälp om du inte orkar själv. Gör det du själv orkar för din kropp. Om du inte orkar duscha, ta en våt handduk och torka dig med. Om du orkar; duscha.
Smörj in dig med en hudkräm som du tycker om och som du tycker doftar gott. Titta på dina händer när du smörjer in dem långsamt. Tänk vad de uträttat. Älska din händer. Titta på alla dina kroppsdelar som du smörjer in. Fötterna... benen... tänk på vad de uträttat. Känn ömhet inför det de gjort. Älska dina fötter, din mage, din rygg... älska din kropp, ta hand om den.
Smörj in ditt ansikte och känn näsan som tar in skogens alla dofter, känn munnen, läpparna som kysst dem du älskat, känn ögonen som tagit in så många ansikten, så många intryck att du kanske nu ser suddigt av alltsammans. Känn ditt ansikte, ditt öra som hört syrsorna spela... se dig i spegeln, se dig själv rakt in i ögonen, försök att le och känn att du är kärlek, din kropp är din själs hus, älska själen du ser i dina ögon... även om den kanske visar sig trött just idag... älska den ändå, älska den även om den är trött. Din kropp och din själ behöver din kärlek, mera nu än någonsin.
Jag minns de första åren som utmatttad när jag levde i vilka kläder som helst, bara jag orkade ta på mig dem. Jag klarade inte att få ihop färger eller ens tänka på om mina byxor matchade min tröja. Jag frös hela tiden. Om du orkar, klä dig i kläder du trivs i.
Om du orkar ännu lite mer, klä dig i så vackra kläder du någonsin kan. Vackra färger som är vackra just för dig. Unna dig det för du är värd det. Du är värd det allra bästa en människa kan få. Du är värd att vara älskad, av dig själv och av andra, för att du finns. Det räcker att finnas för att vara älskad.
Ta hand om dig. Det finns bara en som är precis som du här i världen. Älska dig själv. Ge åt dig själv. Tänk mer på dig själv om du varit den som tänkt mycket på andra. Du behöver ge dig själv för att också kunna ge åt andra. För mig har det varit det svåraste att lära om efter att ha blivit utmattad, att jag också behöver ge åt mig själv, inte bara åt andra. "Du behöver tänka mer på dig själv", sa min ledsagare till mig på min väg. Och jag förstod inte alls, för hela mitt liv hade jag tänkt att meningen med mitt liv var att tänka på och finnas till för andra. Allt annat var egoism. Men jag förstod så småningom hur han menade. Idag tänker jag mer på mig själv än förut, jag unnar mig. För att orka ge också åt andra. Det är kärlek.
