Om någon frågat mig för några år sedan hur en människa i min ålder känner sig, så skulle jag svarat att man känner sig säkert trygg i sig själv, man vet vad man vill och vem man är. Fast oj oj, så känns det inte alls för mig där jag är i mitt liv nu.
Jag känner mig mer vilsen än jag gjort på väldigt länge. Känner knappt igen mitt liv. Vet inte vad jag vill i framtiden. Har tappat riktningen och kompassen känns det som. Ifrågasätter precis allt just nu. Runt om mig och inuti mig själv.
På resa i okänt landskap med min vilsna själ.
Igen.
Kanske beror mina känslor på att jag inte haft så mycket tid för mig själv under många år? Att nu kommer allt ifatt inifrån mig själv? Så kan det vara.
Måste man bli klok för att man blir äldre?
Tänk om det är precis tvärtom.
Att man blir allt mindre klok och förnuftig.
Mera vild och galen och gränsöverskridande. Mera göra precis som man vill och strunta i normer.
För vad har man att förlora på att våga leva livet?
Inget alls.
Så länge man inte gör någon annan illa.
