Igår tänkte jag ta bilder på snö och is innan det försvinner.
Det började med att jag inte kunde köra ut från vår gata därför att äntligen har man börjat köra bort snö härifrån. Så gatan var blockerad av grävmaskinen och två stora lastbilar fulla av snö.
Efter att ha gjort en intervju, åkte jag till Is-land. En plats som jag länge drömt om att åka till för att fotografera. Jag är lite "hemlig" nu, när jag skriver Is-land. Jag har tänkt skriva lite senare här i bloggen varifrån bilderna kommer egentligen.
På Is-land fanns inte en kotte förutom jag själv (jo, kanske kottarna i träden då förstås). Jag parkerade bilen och sen gav jag mig iväg i snön med kameran.
Jag blev så hänförd av det jag såg, att jag glömde tänka på var jag satte fötterna där jag gick. Så plötsligt var jag mitt i en trappa. Med fullt av snö på trappstegen.
Där trillade jag på rumpan och så var det bara att åka med, som nedför en lång pulkabacka, på rumpan. Som jag skrattade, för mig själv. Tur att jag var ensam. Tur att jag har lite "hull" där, på rumpan.
Jag är mörbultad idag, dagen efter fallet.
