Så oerhört typiskt detta är för mitt liv. Först händer inget. Sedan händer allt på en gång.
Kanske minns ni att jag blev intervjuad i höstas. Det var kyrkan där jag jobbade ideellt under nästan två års tid under min sjukskrivning som ville intervjua mig. De hade hört att jag börjat jobba.
Nu finns det numret av Kyrkbladet på nätet där intervjun med mig är med. Kika in i länken här och klicka på Kyrkbladet, gå ner några sidor så hittar du intervjun med mig där.
Nu bultar mitt hjärta ännu hårdare. För aldrig kunde jag väl ana just då vad det ideella arbetet i kyrkan skulle leda till för min del. Att jag själv valde att lämna det eftersom man sa att man inte hade råd att anställa mig. Jag gjorde ett riktigt arbete där, även om det inte var så många timmar, så jag kände att jag ville verkligen få använda mig av den arbetsförmåga jag hade, jag ville se om jag kunde hitta något annat avlönat arbete.
Jag gick tillbaka till tomheten i långtidssjukskrivningen. Där vände jag så småningom tanken "Vem vill ha mig som anställd?" till "Vem vill jag ha som chef?". Och kom fram till att det var ju mig själv som jag ville ha till chef.
Så småningom startade jag eget som frilansjournalist, Skrivklådan.
Här är länken där ni hittar Kyrkbladet och intervjun med mig. Vilken känsla jag har i mig just nu!
"I did it!"
Länk: Kyrkbladet Barnarp/Ödestugu