Vid lunchtid fick jag sms från tonåringen att hon och hennes kille var lyckligt framme i Turkiet på hotellet. Hon lät så glad och skrev flera utropstecken i sitt sms. Äntligen får hon sola intill palmer nära en pool och havet som hon drömt om i så många år. Äntligen har hon sin drömsemester. Jag känner mig så glad för hennes skull. Det känns skönt att hon är så gammal som hon är, att hon snart ska fylla 19 år. Jag känner att jag kan lita på henne.
Jag fick också mail idag om jobben med Habo Turisttidning som jag har på gång nu i höst. Det är dags att boka in möten. Jag kände mig glad när jag fick mailet. Glad och tacksam att jag får det här jobbet i år igen.
Det är bra för en människa att ha rutiner, att ha en sysselsättning som känns meningsfull och ger glädje och en viss inkomst. Inte en sekund ångrar jag att jag startade Skrivklådan i höstas.
Jag var på A6 köpcenter en sväng och handlade lite strumpbyxor och annat åt min mamma. Sedan åkte jag och hälsade på henne med en bukett gullris. Hon blir alltid så glad när hon får besök, även om hon var trött idag.
Ikväll promenerade jag längs med Vätterstranden. Vättern var spegelblank och det var bara små, små gupp i vattnet, inte ens små vågor. Jag gick upp till Rosariet och vände. Det var fullt av blommor i Rosariet fortfarande. Mängder av underbara dahlior i olika färger bland annat. Jag tog många bilder, så de kommer säkert att dyka upp här i min blogg efterhand.
Efter promenaden var jag alldeles klibbig. Solen sken. Det har blivit varmt i luften nu igen.
Sommaren ger inte upp särskilt lätt, trots allt. Och det gör inte jag heller. Jag trampar på. Vidare i livet.
