Äta mig proppmätt och önska andra att ha det lika bra

Igår räfsade vi lönnlöv nästan hela dagen. Jag blev genomsvett. Idag värkte det i musklerna även om det var en skön träningsvärk. Härligt att ha fått undan löven medan de var torra och lätta.

Så idag åt vi middag hos Jensens inne i stan. De har så god salladsbuffé att jag nästan äter mig mätt bara på den. Sedan kycklingfilé med potatis och god sås. Som grädden på moset beställde vi espresso och chokladmousse med vispad grädde till efterrätt.

Proppmätt var jag när jag gick därifrån ut i den allra första novemberdagen.

Värmande att sitta tillsammans med andra och äta inomhus den här mörka årstiden. Värmande att se människor i olika åldrar sitta och prata med varandra. Höra skrattet, musiken i restaurangen.

Sedan läste jag nyheterna om migranterna i Malmö där tältlägren ska tas bort idag.

Kontrasten blir så stark för mig.

Jag känner en enorm tacksamhet när jag ser allt jag har som människa.

Jag känner med alla dem som inte har det som jag själv har det.

Jag önskar alla människor att ha det varmt i kylan och att ha ett hem.

Jag önskar alla människor att få äta sig riktigt mätta ibland.

Och någonstans i alla vimmelkantiga känslor inuti mig själv, så kan jag känna att jag själv också har just den rätten; att ha ett varmt  hem och att få äta mig mätt.

Men jag minns, jag minns ... jag minns en annan tid när det inte var självklart för mig att ha det så.

Smärtsamma känslor som poppar upp när jag läser om andra som har det svårt, som saknar ett hem, trygghet, värme och mat.

Den som varit där någon gång, glömmer aldrig hur det var, tror jag.

Det finns kvar.

Får mig att känna med och vilja hjälpa.

Dela med mig av allt jag har.

En gåva som jag fått att lätt känna med de människor som har det jobbigt.

En gåva som känns meningsfull för mig, Även om den också känns tung ibland.

För om jag inte kände med den som fryser och är hungrig, vem skulle jag väl vara då?

Allhelgonahelg

Ljus i mörker över min älskade och så saknade lilla mamma. 

Någonstans inom mig är vi alltid tillsammans. 

"Själar säger aldrig farväl."