onsdag 28 september 2011

Finbesök av toypudel



Igår kom en liten, liten toypudel och hälsade på hemma hos mig. Det är just en sådan hundras som jag drömmer om att skaffa mig någon gång i mitt liv. Det var allra första gången som jag mötte den här hundrasen och jag blev mer än positivt överraskad. Jag kände verkligen att det är en hund som skulle passa mig som människa.

Det kändes rent av som att jag och hunden påminde lite om varandra. Vi är båda lite rufsiga i håret, vi är ganska små till växten. Vi är lite darriga ibland, men ändå modiga. Vi är trygga, även om livet tufsat till oss lite. Och så är vi glada, leksna och läraktiga. "Sådan matte, sådan hund-känsla" fick jag i mig när jag såg den lilla hunden.

Jag blev blixtförälskad i den lilla vovven! Den ville direkt upp i min famn och när jag höll den blev jag alldeles varm i hjärtat. Pälsen såg ut som det finaste fårskinn. Genom pälsen kunde jag känna vovvens lilla bultande hjärta. Den lilla runda magen. Ibland smackade den och slickade sig om munnen. Med pigga små ögon tittade den på mig. Hunden var fyra år gammal, men ser fortfarande ut som en liten hundvalp eftersom den är så liten.

Nu drömmar jag drömmar igen om att skaffa en hund.

Kanske blir det så snabbare än jag ens kan drömma om.

Det händer ofta att livet överraskar mig när det är något som jag drömmer om.

10 kommentarer:

  1. Så det var en hund som inspererade till din blogg igår!

    Sådant är livet
    ett sekundmaskineri
    tur? ni träffades.

    En sådan jycke kommer att passa dig perfekt.
    Törs du Anna-Karin? Kram säger Kalle

    SvaraRadera
  2. Vad skulle livet vara utan överraskningar :)

    SvaraRadera
  3. Kalle: Nej, hunden hade inget alls med blogginlägget att göra, jag visste inte ens att hunden skulle dyka upp när jag skrev inlägget. Men det var ett härligt möte med den lilla hunden, verkligen.

    Någon gång i mitt liv önskar jag att jag kan skaffa mig en sådan liten fin hund.

    Har du något djur, Kalle? Eller har du haft något djur någon gång?

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Moi: Ett liv utan överraskningar skulle vara riktigt trist, tror jag. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Under livet på landet hade vi flera olika hundar efterhand. Mitt liv med
    hundar kan jag skriva en roman om. En av dem hade ett bo av halmbalar
    inne i stora ladan. Genom luckan kröp jag ibland in och gömde mig och
    sov hos jycken, när livet var hårt.Ja småskoleåldern.Nu har jag inget djur.
    Mor hade en trogen katt som hette Lisa. Den dog på sin kära utsiktsplats,
    (ett currykryss, men så får jag inte nämna här ;)
    Här kommer senaste skogsrapporten.

    Titta så vackert, . . . . . . . . . . . . Vackert på vägen
    de färgglada lönnerna . . . . . . . . .Gula löv på svart asfalt
    kostar ingenting. . . . . . . . . . . . . letar efter smile.

    Tack för dina kommentarer, jag har läst dem alla, och artikeln med dina
    självupplevda erfarenheter med de agorafobiska trollen o onda andarna.

    Nu bör Fk snarast betala ut din försäkring (retroaktivt om de förhalar)
    Jag Kalle är till 100 % på din sida Anna-Karin.

    PS. Min senaste patentsökta uppfinning: En väckarklocka som stänger
    av sig själv medan du sover. Den har väckt förundran kan jag säga. DS
    Nu vill jag inte trötta dig mer. Kram.

    SvaraRadera
  6. Vilken söt vovve!

    SvaraRadera
  7. Ni är jättegulliga båda två o passar varandra utmärkt, en sådan hund skulle du ha.
    Kram från carola

    SvaraRadera
  8. Kalle: Romanen om dina hundar skulle jag gärna läsa, Kalle. :) Tack för att du är på min sida när det gäller myndigheterna.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Bella: Ja, visst är det en söt liten vovve, väldigt fin är hon. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Carola: Kanske har jag en sådan här hund en dag, vem vet. :) Jag gillade verkligen rasen när jag nu fick möta den i verkligheten.

    Kram!

    SvaraRadera