torsdag 27 juni 2013

Om ilskan

Ilska, vrede och aggressivitet är mänskliga känslor som vi alla hamnar i ibland. Det är känslor som vi människor har som försvar. Som en marktäckande växt försöker ilskan skydda oss mot något inuti oss själva ännu mera smärtsamt än ilskan i sig.

Bakom ilskan och aggressiviteten finns alltid något annat. En sorg eller en rädsla. Eller kanske en depression. Det kan handla om en undanträngd sorg många år tillbaka, kanske redan från barndomen.

Om jag tillåter mig att hålla ut genom ilskan jag känner, kan jag hitta till känslorna bakom ilskan. Jag kan gråta ut min sorg eller möta min rädsla. Kanske förstå något om mig själv som jag inte förut förstått.

Jag kan ta några djupa andetag när jag håller på att kvävas av ilskan och sedan fatta ett beslut om hur jag vill använda mig av den kraft som finns i ilskan. En kraft som kanske går att använda på ett positivt sätt där jag är i mitt liv.

Ibland händer det att man projicerar sin egen ilska mot en annan människa. Medvetet eller omedvetet. Det tycker jag är ett dåligt sätt att använda sin ilska på.

Varje vuxen människa har ansvar för sina egna känslor och vad man gör med dem.