fredag 31 januari 2020

Pensionärsliv

Min make blir ålderspensionär i mars. Han har tjuvstartat med att ha semester sedan nyår. Eftersom jag redan är förtidspensionär, så blir vi två daglediga nu. Det är en stor förändring i livet. Sådan frihet har vi väl aldrig haft förut som vuxna. Det känns både skönt och lite läskigt på samma gång. För vad vill jag och vi nu?

De tankarna har ju funnits i ett par år redan. Om hur vi vill ha det. Men livet har varit fullt av överraskningar och riktigt klar att fatta något beslut känner jag mig inte än. Bo kvar i huset eller flytta. Renovera eller strunta i att renovera. Det är ett viktigt beslut som jag tror växer fram så småningom. En sak vet jag i alla fall säkert. Jag vill fortsätta att rensa ut gamla prylar som vi inte behöver längre i våra liv. Var sak har sin tid. Det känns så befriande för mig att rensa ut, att få mer luft omkring mig.

Ungarna har hittat en fast punkt i sina liv. De finns där med oss men på längre avstånd och vi ses mycket mer sällan än förut. Men har nästan daglig kontakt via sociala medier. Familjen finns men är förändrad ändå. Ibland vill jag bo närmre mina ungar. Ibland ser jag fördelarna med att bo där jag redan bor. Vill vi ens bo ihop längre, jag och min make? Det är väl inte självklart där vi är i livet nu. För ingenting är väl självklart. Egentligen. Vad vill vi med våra liv? Vill vi samma sak? Har vi samma mål? Samma drömmar?

Jag har en del begränsningar pga hälsan. Men inte mer än att jag tror att jag kan ha ett bra liv ändå. Jag trivs ofta bäst med det lugna livet. Med de små enkla tingen som är de verkligt stora för mig. Med naturen och djuren och nära människor. Jag är inte den människan som längtar efter att resa jorden runt. Det är annat som ger mig lycka och glädje.

Det är en livskris på ett sätt där jag är nu. Och livskriser ställer stora frågor till en människa. Jag tror inte att jag är ensam om att känna så där jag är nu i livet. Kanske dags att blogga om den här fasen nu. Och se vart det leder.

Det viktigaste ändå är att ta en dag i taget, tror jag. Och göra det bästa av den dag man har.

Vad har det betytt för dig att bli pensionär, förtids-, eller ålderspensionär?