Jag läste häromdagen en intervju med en man som forskar i konflikter. Varför konflikter uppstår i vår värld. Just nu forskade han kring hur det kommer sig att religiösa konflikter innehåller grövre våld än andra konflikter. Han är själv kristen och troende.
När det gäller anledningen till att konflikter uppstår, menade mannen i intervjun att det finns ett enda enkelt och tydligt svar på det. Brist på tillit. Till exempel om ett land börjar rusta upp med vapen så litar andra länder mindre på det landet. Tilliten brister. Och de börjar ofta själva rusta upp. Vilket i sin tur leder till en negativ spiral med tanke på en värld i fred.
Jag tänker att när tilliten brister är det läge för konflikter i alla relationer. Man mot man. Människa mot människa. Oavsett om det handlar om parrelationer, vänner, politiker och samhällsmedborgare, land mot land.
Några rader från en vän i cyberrymden i ett helt annat sammanhang berättade om en annan man som menade att det mest allvarliga i Sverige idag är att vi har tappat tilliten.
Tilliten till varandra, tänker jag. Tilliten till att där finns stöd för oss att få när vi är svaga, sjuka, barn eller åldrande på väg in i döden. Från andra människor. Från samhället.
Tillit bygger goda relationer. Tillit skapar goda, starka och fredliga samhällen.
Tilliten börjar i mig själv.
Att jag vågar känna tillit.
Trots vad som varit.
Trots vad som kanske är.
Att bygga tillit när den en gång brustit kan ta tid.
Ibland är det kanske inte möjligt och kanske också till skada för mig själv som människa.
Det är viktigt att lita till det jag känner i mig själv.
Tilliten till mig själv bygger tillit också till andra.
tisdag 25 augusti 2015
söndag 23 augusti 2015
Hela livet i en enda pelargon
Jag stannade upp när jag vattnade bland mina pelargoner idag. Den vackert rosa pelargonen visade mig så tydligt hur hela livet kan rymmas i en enda blomma, en enda pelargon.
Där är blommorna i full blom tillsammans med de som börjat vissna och de som tappar blad. Samtidigt ur plantan och ur jorden de nya knopparna. Redo att blomma. En tid. Innan det är dags för också dem att fälla sina blad.
Livet - förändring hela tiden.
Livet, allt annat än statiskt.
Det statiska är det döda.
Det levande är ständigt i rörelse och förvandling.
Hela livet i en enda pelargon ...
Så tacksam att kunna känna och uppleva det denna dag!
Så tacksam över min egen blomningstid, över de förändringar som sker inuti mig och vittnar om att jag är vid liv!
onsdag 19 augusti 2015
måndag 10 augusti 2015
Trosa
Jag har varit på mini-semester bland annat i Trosa. Den lilla söta staden har jag drömt om att åka till i säkert 30 år utan att det blivit av. Det var värt den väntan, tro mig.
Att få vandra på små grusvägar längs med kanalen omfamnad av stockrosor och malvor i pastelliga färger och vackra trähus i olika nyanser var en njutning för både min kropp och min själ.
Jag besökte Marsipangården och åt underbar rödspätta på Fina Fisken.
I Trosa vill jag bo någon gång. Ett par nätter. Vandra på gruset. Sitta på en bänk i den lummiga grönskan och känna stressen rinna av mig.
Känna friden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)