Yttrandefrihet

Idag är det sånt där grått och regnigt väder som jag gillar. Jag håller på att hämta mig efter en kraftig förkylning som jag hamnade i förra veckan. Jag har varit så trött och haft ont i hela kroppen för att inte tala om min axel. Men nu känner jag att det har vänt igen tack och lov.

Jag läser att Blogg100 snart drar igång igen. I år är fokus på yttrandefrihet, äkthet och respekt. Något som jag själv alltid strävat efter som en stor och betydelsefull del i mitt eget bloggande genom åren.

Friheten att yttra oss som människor på vilket sätt vi än gör det, är inget vi kan ta för självklart. I yttrandefriheten ingår också rätten att få vara tyst, vilket man kanske inte alltid tänker på när man talar om yttrandefrihet.


Känner du dig alltid fri att yttra dig? Och fri att vara tyst?

Det är några frågor som jag själv funderar över just nu.

Och om inte, vad/vem är det i så fall som hindrar dig?

Stickar

Jag har börjat sticka igen efter att jag bröt axeln. Det går jättebra, så glad och tacksam för det. Tar mig tillbaka.

Det här ska bli en halsduk till en av mina döttrar. Den skulle hon fått i julklapp 2016. Förhoppningsvis blir den klar till hösten nu.

Nöjd

Jag vaknar med en rejäl knak i nacken och nackspärr. Inte bästa starten på min dag. Men, men det är bara att acceptera och att försöka komma i rörelse.

Det ser grått och isigt ut därute. När jag ger mig ut med Mimmi känner jag att luften är mildare än jag trodde. Snön kramar under kängorna där jag går. Riktigt skönt ute idag. Inte alls lika isande kall vind som de senaste dagarna. Istället nästan vindstilla.

Till lunch gör jag äggröra med bacon. Så enkelt och så gott! Mimmi kommer och nosar när hon känner doften av bacon. Hon tittar intensivt på mig med sina vackra, kloka ögon.

Jag plockar in i diskmaskinen och sätter på den. Plockar undan lite saker som ligger framme. Skär om tulpanerna och sätter dem i friskt kallt vatten. Sopar upp lite grus i hallen.

Känner en stilla känsla växa fram i mig. Förnöjsamhet. Kanske ett gammaldags ord idag. Men känslan är densamma genom tidernas gång även om uttrycken för den kanske förändras. Att känna sig nöjd med de små tingen. Känna sig tillfredsställd med det som är i denna stund. En vila från jakten efter mer och mer som är så vanlig i vår tid.

Jag vilar i förnöjsamhet en grå februaridag.

Lev i nuet

"Lev i nuet, vänta inte till imorgon; plocka livets rosor idag".

(Pierre de Ronsard)

Pärlhyacinter

I köket står en kruka med ljuvliga ljusblå pärlhyacinter på arbetsbänken. Som alltid hemma hos mig efter jul. Jag älskar att se knopparna växa och slå ut.

På köksbordet har jag rent vita tulpaner i en genomskinlig vas. Inuti blommorna är det vackert gula fält. Sent igår kväll stod jag ett bra tag och bara tittade på tulpanerna, så vackra var de. Blombladen såg ut att vara av det finaste glansiga siden.

Hur skulle livet vara om där inte fanns blommor?

Särskilt den här tiden på året.

Och så länge de inte finns där ute i naturen eller trädgården än, kan man ju alltid njuta av dem på bilder, eller hur.


Här är några fler bilder på pärlhyacinter som blommat hos mig genom åren: