Jag har det jobbigt inuti mig just nu, det erkänner jag.
Många tankar som snurrar runt efter läkarbesöket igår.
Fast jag lever idag också.
Tillåter mig känna allt det jag känner nu.
Tack från mitt hjärta till alla som tänker på mig och skickar hälsningar.
Ett alldeles särskilt tack till dig, Kalle, jag blev så rörd och fick tårar i ögonen när ett blomsterbud dök upp alldeles för en liten stund sedan med röda rosor till mig från dig. Det betydde mycket för mig, ska du veta.
Det här ska nog bli bra det också. Bara jag får hämta mig lite.
Inget är någonsin över förrän det är över.
Allt gott önskar jag till er alla!
Från hjärtat/
Anna-Karin
fredag 1 mars 2013
torsdag 28 februari 2013
Diagnos Familjär hyperkolesterolemi
Jag träffade hjärtläkaren på sjukhuset för första gången idag och tog EKG.
Enligt hjärtspecialisten som gått igenom alla provresultat från mig, har jag något som heter familjär hyperkolesterolemi. Det är en ärftlig sjukdom som gör att kolesterolvärdet blir högt av sig självt, enkelt uttryckt. Min kropp klarar inte att ta hand om det kolesterol som den själv skapar. En viss mängd kolesterol ska man ha som människa, fast mina värden är alldeles för höga.
Se även Familjär hyperkolesterolemi (netdoktor).
Det positiva i det hela är att jag varken röker eller dricker. Och att jag inte har vare sig högt blodtryck eller diabetes.
Det negativa är att där alltså fanns värden i blodproverna som inte alls var bra.
Jag har fått spray mot kärlkramp som jag ska testa. Man kommer att fortsätta att undersöka mig. Det blir fler blodprover, arbetsprov och eventuellt ytterligare prover.
Ikväll känner jag mig ledsen.
Känns som jag ramlar in i en ny livskris innan jag kommit ur den förra kring min mammas död.
Fast det finns alltid ett hopp i att man kan ju faktiskt få fel diagnos.
Jag får se hur mycket jag kommer att blogga i fortsättningen.
Tack alla som följt mitt bloggande så här långt.
Nu tar jag mig obestämd tid för eftertanke.
Från hjärtat/
Anna-Karin
Enligt hjärtspecialisten som gått igenom alla provresultat från mig, har jag något som heter familjär hyperkolesterolemi. Det är en ärftlig sjukdom som gör att kolesterolvärdet blir högt av sig självt, enkelt uttryckt. Min kropp klarar inte att ta hand om det kolesterol som den själv skapar. En viss mängd kolesterol ska man ha som människa, fast mina värden är alldeles för höga.
Se även Familjär hyperkolesterolemi (netdoktor).
Det positiva i det hela är att jag varken röker eller dricker. Och att jag inte har vare sig högt blodtryck eller diabetes.
Det negativa är att där alltså fanns värden i blodproverna som inte alls var bra.
Jag har fått spray mot kärlkramp som jag ska testa. Man kommer att fortsätta att undersöka mig. Det blir fler blodprover, arbetsprov och eventuellt ytterligare prover.
Ikväll känner jag mig ledsen.
Känns som jag ramlar in i en ny livskris innan jag kommit ur den förra kring min mammas död.
Fast det finns alltid ett hopp i att man kan ju faktiskt få fel diagnos.
Jag får se hur mycket jag kommer att blogga i fortsättningen.
Tack alla som följt mitt bloggande så här långt.
Nu tar jag mig obestämd tid för eftertanke.
Från hjärtat/
Anna-Karin
onsdag 27 februari 2013
E-kurs "Skriva för webben" med Petra Ariton
Jag har nyss avslutat en e-kurs, "Skriva för webben", som Petra Ariton ordnat i samarbete med Nina Jansdotter.
Kursen var kostnadsfri. Jag kunde läsa, lära och skriva där när helst på dygnet som det passade mig. Ett smidigt sätt att lära sig på. Kursen var lätt att ta till sig. Där fanns både sådant som jag kände till och också lite nya saker att lära mig.
Att lära mig nya saker är viktigt för mig som människa.
En av de saker som jag vill ha med mig i mitt liv så länge som jag lever.
Kursen var kostnadsfri. Jag kunde läsa, lära och skriva där när helst på dygnet som det passade mig. Ett smidigt sätt att lära sig på. Kursen var lätt att ta till sig. Där fanns både sådant som jag kände till och också lite nya saker att lära mig.
Att lära mig nya saker är viktigt för mig som människa.
En av de saker som jag vill ha med mig i mitt liv så länge som jag lever.
tisdag 26 februari 2013
Kärlek gör aldrig ont?
Kärlek gör aldrig ont.
Så många gånger jag läst just de orden.
Tänkt att ... de betyder att det ska aldrig kännas ont i kärlek. Till exempel i en kärleksrelation till en annan människa.
Fast det kan visst kännas ont i kärlek. Man kan längta efter någon man älskar så att det gör ont. Sörja någon som man älskar så att det gör ont.
Plötsligt såg jag orden i en helt annan innebörd idag.
Kärlek GÖR aldrig ont.
Kärlek gör ...
Att göra är en handling.
Kärlek handlar aldrig ont.
Kärlek är goda handlingar.
Kärlek är, först och störst av allt, handling.
Goda handlingar.
Så många gånger jag läst just de orden.
Tänkt att ... de betyder att det ska aldrig kännas ont i kärlek. Till exempel i en kärleksrelation till en annan människa.
Fast det kan visst kännas ont i kärlek. Man kan längta efter någon man älskar så att det gör ont. Sörja någon som man älskar så att det gör ont.
Plötsligt såg jag orden i en helt annan innebörd idag.
Kärlek GÖR aldrig ont.
Kärlek gör ...
Att göra är en handling.
Kärlek handlar aldrig ont.
Kärlek är goda handlingar.
Kärlek är, först och störst av allt, handling.
Goda handlingar.
måndag 25 februari 2013
Fika med bloggvänner IRL
Idag fikade jag på stan med två härliga människor som jag mött genom bloggvärlden, Carola med bloggen "Carola vid Vägkanten" och Malin med bloggen "Malin K Eriksson, författare, debut i maj 2013".
Carola har jag träffat förut IRL fast det var första gången idag som jag mötte Malin IRL.
Det går lätt att börja prata med varandra när man följt varandras bloggar ett tag, tycker jag. Lätt att hitta samtalsämnen och ofta också gemensamma intressen. Det är något jag rekommenderar andra bloggare, att också möta bloggvänner IRL. Och har du som följer min blogg lust att träffa mig IRL så är du välkommen att skriva det till mig. Kanske går det att ordna.
Att ta sig till och från fiket inne i stan var riskfyllt. Jag hade behövt skridskor på fötterna, för där var rena rama isgatan. Eller åtminstone halkbroddar. Fast jag lyckas alltid glömma just det där med halkbroddar, konstigt nog. Tills jag står där med blank-is under stövlarna.
På hemvägen fick den vackra stora fullmånen på den mörka himlen mig nästan att köra i diket.
Så vackert att jag tappade andan en stund.
Carola har jag träffat förut IRL fast det var första gången idag som jag mötte Malin IRL.
Det går lätt att börja prata med varandra när man följt varandras bloggar ett tag, tycker jag. Lätt att hitta samtalsämnen och ofta också gemensamma intressen. Det är något jag rekommenderar andra bloggare, att också möta bloggvänner IRL. Och har du som följer min blogg lust att träffa mig IRL så är du välkommen att skriva det till mig. Kanske går det att ordna.
Att ta sig till och från fiket inne i stan var riskfyllt. Jag hade behövt skridskor på fötterna, för där var rena rama isgatan. Eller åtminstone halkbroddar. Fast jag lyckas alltid glömma just det där med halkbroddar, konstigt nog. Tills jag står där med blank-is under stövlarna.
På hemvägen fick den vackra stora fullmånen på den mörka himlen mig nästan att köra i diket.
Så vackert att jag tappade andan en stund.
söndag 24 februari 2013
lördag 23 februari 2013
Rädda barnen - Fattigskolan
Genom en vän i Facebook hittade jag till en kampanj som Rädda Barnen gör just nu. Den heter Fattigskolan. Det är barn som med sina berättelser beskriver vad barnfattigdom i Sverige innebär. Fattigskolan innehåller flera olika klipp på YouTube.
Jag blev djupt berörd när jag lyssnade på barnens berättelser. De sätter igång så mycket minnen inuti mig själv om hur jag hade det som barn en period i mitt liv.
Lyssna och bli berörd.
Synliggör de barn som har det så här i Sverige idag istället för att förneka eller blunda inför deras verklighet.
Därför att det är de värda.
Jag blev djupt berörd när jag lyssnade på barnens berättelser. De sätter igång så mycket minnen inuti mig själv om hur jag hade det som barn en period i mitt liv.
Lyssna och bli berörd.
Synliggör de barn som har det så här i Sverige idag istället för att förneka eller blunda inför deras verklighet.
Därför att det är de värda.
Växa och må bra och ungar som lämnar boet
Min yngsta dotter har fått tag i en lägenhet och flyger ut ur boet om några veckor. Jag gläds med henne. Känner mig stolt och glad som mamma att mina små ungar nu är unga vuxna människor som vågar ta steget att stå på egna ben. Och också klarar det. Jag känner mig helt trygg i det.
Det lilla vemod jag känner över att tiden med barn i huset snart är förbi, kompenserar jag med att känna tacksamhet över att jag fått så mycket tid tillsammans med dem. Mycket tack vare att jag blev sjuk.
Det var viktigt för mig och också för dem, tror jag, att ha en mamma hemma när de kom hem från skolan. Även om jag inte orkade baka bullar eller alltid ha det perfekt omkring mig, så fanns jag där för dem om de ville prata med mig. I alla fall försökte jag finnas där för dem på det sättet.
Nu är det som sagt en ny tid i mitt liv. Ett nytt kapitel som ska skrivas.
Jag bär med mig en liten lapp i fickan där det står vad jag vill fokusera på i mitt liv nu och framåt:
På lappen står det "Det som får mig att växa som människa och att må bra".
Nu ska jag söka efter vad som är just det för just mig. Just nu.
fredag 22 februari 2013
Frid
"Frid är att ge upp och lita på livet. Sluta kämpa emot dig själv. Överhuvudtaget att sluta kämpa.
Att acceptera nuet och att bejaka det som händer istället för att försöka göra om nuet utifrån dina förutfattade meningar och planer som inte tar hänsyn till nuet.
Koncept uppbyggda på illusioner."
(Ur tidningen Morrhåret)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)