Julpynt à la Ernst Kirschsteiger i snöstorm

Inspirerad av Jul med Ernst från TV igår och all snön som fallit under natten, gav jag mig i kast med att dekorera tomma krukor i uterummet i morse. Kanske kommer det att hamna en liten gran mitt i den här korgen så småningom.

Det är härligt att känna att jag får lust att pyssla ibland. Jag kommer igen.

Ernst Kirschsteiger använde sig av riktiga Ingrid Marie-äpplen när han skapade vackra krukarrangemang till jul. Jag har konstgjorda äpplen som jag hittade här hemma. En grankotte och mossa. Voilà!

Det var så roligt att skapa krukarrangemang så jag gjorde tre små krukor också förutom den stora. Av lite olika material som jag hade hemma. De är inte färdiga än. De får "växa fram" tills tomten kommer.

En ljusslinga som jag köpte på Ikea förra julen lyser upp krukarrangemanget. Det kommer att bli vackert att se det ikväll! Särskilt med den vita snön där utanför. Nu känner jag julkänsla komma smygande inuti mig.

Bordet längst intill väggen i uterummet hade pudrats av snö som trängt in genom springor i taket av blåsten. Vackert, tycker jag och hämtade kameran för att föreviga den här stunden.

Mitt köksfönster är vackert snöprickigt idag. Jag myser inomhus så mycket som möjligt. Känner mig lätt förkyld och småfrusen. Det blev inte så mycket sömn som jag behöver inatt. Blåsten väckte mig.

Mimmi gillar snö. Som alltid. Fast hon är svår att fånga på bild. Antingen sover hon eller så är det full fart. Här står hon i alla fall stilla en stund.

Sluta strida

Det sägs att
vissa hårdnar
i striden.

Att andra mjuknar.

Om jag slutar strida då?

Hur blir jag då?

 
(Anna-Karin)

Skinnfåtöljen

Plötsligt bara var den där. Energin. Lusten. Jag skyndade mig ut i köket och började leta i städskåpet. Var kunde jag ha lagt den? Minns att jag köpte den för minst sex år sedan fast aldrig använt den.

Åh, där var den ju! Rengöringsvätskan till min fina skinnfåtölj som jag köpte för tolv år sedan för ärvda pengar. Fast som jag aldrig rengjort med.

Skinnfåtöljen har sett sliten ut på senaste tiden. Eller ja, troligen ganska länge. Fast det är som att jag haft en dimma framför mina ögon. Eller medvetet valt bort att inte se hur fåtöljen förfallit medan jag suttit i den och filosoferat, bloggat och tittat på TV. Eller sett solen gå ned genom fönstret intill. Det har funnits andra saker i mitt liv som har tagit så mycket plats. Sådant som nu är förändrat och inte längre tar energi i mitt liv.

Det började med att jag märkte att skinnet såg sprucket ut där jag lutar huvudet. Hmm.. jag trodde att en skinnfåtölj skulle hålla nästan för evigt när jag köpte den. Eller i alla fall resten av mitt liv. Jag minns hur glad jag var när jag fått hem den. Jag kände mig så rik. Fåtöljen gjorde det också möjligt för mig att både blogga och jobba som frilansjournalist, tack vare sin finurliga och ergonomiska konstruktion.

Ett par gånger i höst har jag funderat på att byta ut fåtöljen. Mot en ny skön i tyg. Fast den här skinnfåtöljen går att vrida. Jag kan ligga i den med fötterna på en fotpall. Eller halvligga i den. Den justerar sig själv steglöst beroende på hur jag rör mig.

Den smälter liksom ihop med mig själv, skinnfåtöljen.

Visserligen är inte färgen min älsklingsfärg. Fast det var den enda färgen jag kunde välja för att få det låga pris som man sålde fåtöljen för just då.

Efteråt, när jag rengjort fåtöljen och gnidit in skinnvårdande medel dessutom, sätter jag mig i soffan mitt emot och tittar på den.

Jag känner en värme sprida sig inom mig när jag ser fåtöljen. Tänker på allt jag upplevt när jag suttit just där. Alla blogginlägg som jag skrivit i den. Alla känslor som jag känt. Alla tankar som jag tänkt. Mörker och ljus har där funnits. Gråt. Och skratt.

Inte konstigt alls att den ser sliten ut, fåtöljen. Att det är sprickor i skinnet. Att den liksom börjar se lite skrynklig och rynkig ut. Den är nästan som en spegel av mig själv.


Mycket har den varit med om. Det syns på utsidan. Livet har satt sina spår i den. Säkert kattens klor ibland också. Kanske att tårarna som ibland trillat i den har gjort den där lilla fläcken?

Det är hög tid att jag tar hand om den. Och om mig själv. 

Det finns något vackert i det slitna.

I det levda.

Där finns mörker.

Ljus.

Och ännu en gång ser jag solen gå ned utanför mitt fönster ...

Från min skinnfåtölj där jag sitter och skriver.

Första advent

 

En fridfull första advent önskar jag just dig som kikar in här.

Allt gott!

Anna-Karin

Julmarknad hos scouterna

Jag tog massor av lotter fast fick inte en enda vinst på scouternas julmarknad igår när jag var där. Ja, ja, otur i spel, tur i kärlek, sägs det. Sämre kan man ha det.

Att besöka scouternas julmarknad har varit en tradition i min familj ända sedan mina barn var små. De små riktigt gamla röda husen alldeles intill sjön där jag bor kan inte vara mer lämpliga för en julmarknad. På bilden syns det minsta huset. Det där tomten bor. Närmre sjön ligger det lite större huset.

Scoutkåren och julmarknaden är en samlingspunkt inte minst för invånarna där jag bor. Här möts barn och vuxna i olika åldrar. Husen har en gång i tiden tillhört prästgården som ligger precis intill. Barnarps scoutkår är 58 år om jag räknat rätt och fortfarande en aktiv förening som engagerar både barn och vuxna.

Som scout får man lära sig att samarbeta. Vara i och vårda naturen. Leka och ha tävlingar. Att skapa saker från naturen. Man får lära känna andra scouter, vara med på hajker och läger. Sova utomhus i vindskydd och hittar kanske nya vänner.

Min man var aktiv scout sedan barn när jag lärde känna honom. Ett år provade jag själv på att vara scoutledare för barn. Jag fick gå en kurs. Jag sov i vindskydd och satt eldvakt. Lärde mig bland annat att göra råbandsknop. En knop som jag använt mig av många gånger i mitt liv sedan dess. Min äldsta dotter var aktiv i scouterna under många år som barn och tonåring. Så scouting ligger mig varmt om hjärtat.

Eftersom jag inte vann något på lotterna jag tog, köpte jag med mig en hembakt mjuk pepparkaka och kolakakor som jag ska ha till jul. Och sist men inte minst så köpte jag en liten påse hemkokt knäck i en söt påse. Nu står den här hemma på ett bord och väntar på att det ska bli julafton.

Första advent - Det räcker att älska somligt här i världen

I morse tände jag adventsljusstaken i köksfönstret.

Jag undrar vad det är som min katt väntar på.

Kanske på döttrarna som inte syns till lika ofta som förut här hemma?

Knappast på jultomten.

Kanske på att en skata ska dyka upp?

Eller på att husse ska komma hem?

Jag blir aldrig klok på min katt.

Man behöver inte bli klok på allt.

Det räcker att älska somligt här i världen.

Sjuka arbetsplatser skapar psykisk ohälsa

Allt fler känner obehag inför att gå till jobbet. Man känner alltmer psykisk oro beroende på de slimmade arbetsplatserna. Den psykiska ohälsan ökar. Hör jag på nyheterna just nu.

Det är inte människorna som är sjuka, tänker jag när jag hör det. Vi har ett sjukt samhälle. Arbetsplatser för robotar i stället för människor. När ska vi inse att det inte håller i längden och vägra ha det så här?

Jag tror att en förändring måste komma underifrån i det här sammanhanget. Till exempel kan de som arbetar börja arbeta långsammare.

Det finns andra värden än kapital som gör oss rika som människor.

När ska vi inse det på allvar?

Cecilia Kärvegård gästbloggar om positivt kännande

Idag har jag äran att välkomna föreläsaren, bloggaren och författaren Cecilia Kärvegård till min blogg som gästbloggare. Cecilia vill inspirera människor till livsglädje. Hon har nyligen gett ut en e-bok som heter "Bli en stjärna på att tänka - Så skapar du tankar som gynnar dig". 

Jag har själv i terapi jobbat mycket med att förändra mina tankar och känt hur det påverkar mig som människa. Det är en häftig upplevelse att känna att man kan förändra sin upplevelse av verkligheten genom att tänka en ny tanke! Hur känslan inuti mig påverkas av de tankar jag tänker. Det betyder inte att verkligheten förändras utan att jag sedan också aktivt agerar för en förändring om jag kan och vill det. Fast om jag mår bättre inuti mig blir jag starkare och klarar bättre de utmaningar som livet ibland kan ställa mig inför.

Nu lämnar jag över ordet till Cecilia Kärvegård!

Positivt kännande!

Nej, tryckfelsnisse har inte varit framme det ska stå Positivt kännande. Du har säkert läst om Positivt tänkande många gånger och säkert tyckt att det verkar väldigt bra. Du har kanske även själv försökt att tänka positivt med varierande resultat. Det som ofta glöms bort att prata om är vilka känslor som dina positiva tankar framkallar för även om en tanke är positiv så finns det ingen garanti för att den har avsedd effekt.

Syftet med positiva tankar är att du ska bli gladare, känna dig stärkt, kunna hantera situationer bättre osv men du har säkert märkt att det faktiskt inte alls blir bättre av att tänka positiva tankar. Många ger upp sina försök att tänka positivt för att de inte ser några resultat. Anledningen är helt enkelt att du tänker positiva tankar som ligger för långt från en för dig acceptabel sanning. Och eftersom hela vitsen med positivt tänkande är att du ska få positiva känslor så gäller det att tänka positiva tankar som faktiskt skapar positiva känslor.

Våra tankar skapar våra känslor. Går du omkring och har positiva känslor så kan du vara säker på att du tänker positiva tankar men om du går omkring med negativa känslor så har du tankar som är negativa. Och då kan du börja leta efter tankar som skapar mer positiva känslor inom dig. Och med dina känslor som vägvisare så vet du när du hittat just de tankarna som är positiva för dig. 

Jag ska ta ett exempel:

Säg att du har ont i ryggen varje dag och så ska du tänka positivt. Det naturliga valet är då att tänka tankar om att du är smärtfri. Men eftersom du har ont hela tiden så kan den tanken inte övertyga dig eller skapa en positiv känsla eftersom smärtan hela tiden påminner dig om att du har ont. En positiv tanke får gärna vara en lögn eftersom hjärnan inte kan skilja på fantasi och verklighet. Men om verkligheten hela tiden bevisar för dig att din positiva tanke/lögn verkligen är en lögn så skapar det snarare irritation än smärtlindring. Och ju mer du tänker att du är smärtfri desto mer blir du uppmärksam på din smärta vilket kan leda till att du uppfattar det som att du har mer ont än vanligt.

Istället för att tänka att du är smärtfri så kan du leta efter andra tankar som är lättare för dig att acceptera. Du kan tänka tillbaka på tillfällen när du varit smärtfri och skapa tankar kring det. Om värme lindrar din smärta så kan du tänka: ”Värme är skönt för min rygg”, ”Jag njuter av värme”, Värme får mig att må bra”. Undvik tankar där du använder ord som relaterar direkt till smärtan. Eftersom syftet med positivt tänkande är att du ska få positiva känslor så är det den typen av tankar som du ska leta efter. Eftersom negativa tankar och känslor skapar spänningar i kroppen så kommer du bli mer avslappnad om du tänker tankar som skapar positiva känslor.

När du sen har hittat en tanke som skapar en känsla som är mer positiv än den du har så kan du fortsätta leta tankar som skapar ännu bättre känslor. Det är som att gå upp för en trappa, om du står längst ner så är det svårt att i ett kliv hamna högst upp i trappan. Så se ditt letande efter tankar som att du går upp för en känslomässig trappa där varje trappsteg är en känsla som känns bättre än den du har just nu.

Dina tankar är dina verktyg och dina känslor talar om för dig om du använder verktygen rätt. Kom ihåg! Du är skaparen av dina känslor och således ditt liv!

You Rock!!! 

/Cecilia Rockbabe Kärvegård

Provat nya glasögon

Jag for in till stan idag och provade glasögonbågar. De jag har är slitna. Jag tycker att glasögonbågar hade bättre kvalitet förr. Det var sällan då jag kände att jag behövde byta för bågarnas skull. Fast numera är det mer för att bågarna är slitna än att synen försämrats som jag byter glasögon.

Sedan jag började använda glasögon har jag haft nästan alla färger och material på bågar. Och olika former. Gröna, röda, blå, bruna, blå. Metall och plast. Och blandade material. Guldiga och brun metall. Plastbågar och metallbågar. Ovala och rektangulära. Stora och små.

Fast svarta glasögonbågar har jag aldrig haft förut. Så jag fick med mig fyra bågar hem och har provat dem ikväll.

Kanske blir det de här bågarna från Ray-Ban. Eller några helt andra. Det finns ju precis hur många bågar som helst att välja bland. För att inte tala om det urval som går att hitta på nätet.

Efter besöket hos optikern gick jag till mysiga Mackmakeriet i Jönköping och drack en kopp grönt té med citronsmak ur en vacker, stor kopp.

Idag var en härlig dag i mitt liv. Med mig själv.

Jag kände glädje och lycka spira allt mer djupt inifrån mig själv.

Spirande lycka

Och det händer
att jag ler
för mig själv
ibland.


(Anna-Karin)