Och där under väntar våren

Blev så glad att jag skrattade högt för mig själv när jag fick se att en vårlök kommit upp i gräsmattan!

Visserligen bara en centimeter hög ungefär.

Men den är ett bevis på att det är stora saker på gång där i marken; vår!

Så småningom.

Gräver i min egen historia

Som du som läser min blogg kanske minns har jag skrivit om att jag blev akut omhändertagen när jag var 13 år. Jag placerades i familjehem en period.

Den där tiden har varit som ett vitt hål för mig, trots att jag faktiskt var 13 år. Jag har inte vetat var jag bodde, vart jag och min lillebror skickades iväg.

Minnesluckor och samtidigt mycket starka minnen därifrån. Det var ett starkt trauma. Särskilt som jag omhändertogs utan någon som helst information om det i förväg. Det var speciella förhållanden då, kan man säga. Min familj var i kaos.

Till och från genom åren som vuxen har jag funderat över om jag skulle kontakta kommunen och se om där finns kvar några uppgifter om mig.

Nu har jag gjort det.

Jag har fått mail att där finns en akt på mig. De kommer att börja jobba på mitt ärende om några veckor.

Oj, så många känslor det blir i mig nu. Viss rädsla, blandat med nyfikenhet. Vad kan där stå i akten om mig? Kommer jag att få veta något som jag inte känt till förut?

Jag har tänkt noga igenom det här. Känner att nu är rätta tiden i livet för mig att göra det.

Och har jag tur så kan jag ha användning av det som står i akten när jag fortsätter att skriva om delar ur mitt liv.

Den där tiden i mitt liv, kände jag mig verkligen som en hemlös. Visserligen hade jag tak över huvudet. Och min lillebror bodde med mig fortfarande. Fast allt annat som hör till ett hem saknades för mig.

Skolan var mitt hem den tiden. Där fanns rutiner och människor som jag kände igen.

Där fanns det någon som sa mitt namn.

Fast där var aldrig någon som frågade mig hur jag mådde inuti mig.

Vad hände med min bok "Omfamna livet"?

Ungefär en månad före jul gav jag ut mitt livs första bok; "Omfamna livet".

Vad har hänt sedan dess? En kort sammanfattning: Jag har sålt betydligt fler böcker än jag drömde om att göra innan jul. Cirka en bok per dag och det är mycket för mig. De allra flesta böckerna har jag sålt genom sociala medier.

Jag har fått massor av fin respons tillbaka från läsare. Det har gjort mig så glad ända in i hjärteroten och också lätt omtumlad. Det peppar mig att fortsätta att skriva. 

För ett år sedan funderade jag på att ge upp det företag jag startade för fyra år sedan, Skrivklådan, eftersom det var så tuff konkurrens om jobben som frilansjournalist. Sedan kom jag på idén att prova
att förverkliga en av mina livsdrömmar, att ge ut en egen bok.

Jag tänjde på mina gränser och lyckades sammanställa min första egna bok. Skrivklådan lever därmed vidare. Jag har sysselsättning till 25 % och kan planera mitt arbete relativt fritt efter den ork och kraft som jag har. Sysselsättningen ger mig glädje och meningsfullhet i mitt liv. Jag drömmer om att kunna skriva så länge jag lever och jag önskar att jag ska leva länge, länge.

Min lista över olika bokidéer är lång. Jag funderar till och från över vilken bok jag ska skriva efter "Omfamna livet".

Jag samlar de fina orden om boken "Omfamna livet" i min blogg under fliken "Bokbutik", Röster från läsare. http://wwwmaskroskvinnan.blogspot.se/p/bokbutik.html

Igår fick jag veta genom FB att min bok "Omfamna livet" nu finns hos vår nya socialförsäkringsminister, Annika Strandhäll, på Socialdepartementet. Hon skrev till mig att hon har läst den och tackar mig för den. Jag blev så överraskad, hade ingen aning om att hon skaffat sig den. Det fick mig att känna mig mycket stolt och överväldigad. Min bok inne i maktens korridorer. Märkliga ting kan hända när man vågar följa sina drömmar, tydligen.

Just nu ligger jag lågt med marknadsföringen av min bok på grund av personliga skäl. Så småningom ska jag jobba mer aktivt med den.

Boken "Omfamna livet" är skriven med tanken att den ska hålla länge. Därför känner jag ingen brådska. Texterna tar upp frågor som människor skrivit och funderat över i alla tider. Kärleken, döden, åldrandet, födelsen, naturen. Svek, tillit, hopp och längtan. Och så mycket mera.

Stort tack till dig som köpt och läst boken jag skrivit!


#omfamna livet

Livsglädje för mig

Meditera, yoga, musik, skriva, läsa lite, mina husdjur, promenader och naturen. Det hjälper mig att lyfta när livet och smärta ibland tynger mig.

Lite choklad, en mugg gott te och en fin vän ger också värde åt livet för mig.

Ersättningen från FK 2015 ingen höjdare

15 kronor extra varje månad får jag i år från Försäkringskassan i sjukersättning. Vet inte vad i hela friden jag ska göra med alla de pengarna (ironi).

Så här tänkte jag mig aldrig mitt vuxna liv.

En inkomst så låg att den knappt är möjlig att känna sig självförsörjande på.

Att vara ekonomiskt självförsörjande har alltid varit en stark vilja i mig.

Det var en drivkraft när jag tog studielån och studerade på högskola för att kunna få ett bra jobb. Studielån som jag betalt sedan länge, tack och lov.

Jag har arbetat under ferier sedan jag var 14 år.

Att vara självständig ekonomiskt var en stark drivkraft för mig också när jag jobbade heltid i cirka 19 år innan jag drabbades av problem med nacken och så småningom fick utmattningssyndrom.  Jag älskade att jobba och drömde om att när barnen blev stora skulle jag satsa på att göra karriär och jobba ännu mer än vad jag redan gjorde.

Fast nu blev det inte som jag drömde om.

En skada i nacken var inledningen till det utmattningssyndrom som jag hamnade i så småningom. Vilket i sin tur har inneburit många års sjukskrivning kombinerat med arbetsträning, rehabilitering, praktik och ideellt arbete i omgångar. Allt för att bli så frisk och arbetsför igen som möjligt.

Idag är jag arbetsför till 25 %. "Fantastiskt att du tagit dig dit", säger min läkare som följt mig genom åren. Ja, det har varit ett mycket hårt arbete att ta mig dit där jag är idag. Det mest tuffa arbete jag haft i hela mitt liv; att jobba på att bli frisk igen.

Under mina fjorton år som sjukskriven har jag fått uppleva hur min ersättning från den sjukförsäkring som jag genom skatt betalt in pengar till blivit allt lägre.

Det har varit en mycket medveten strategi från politikerhåll för att öka klyftorna i vårt samhälle mellan olika grupper. För inte kunde man väl i hela världen tro så naivt att människor med ohälsa skulle bli friskare genom att bli fattigare? När i själva verket forskning visar att en människa fungerar tvärtom; man kan bli sjuk av att bli fattig. Man får ofta psykisk ohälsa när man har ekonomisk otrygghet eller lever i fattigdom.

Det är lätt att tappa både livsmod och livsglädje när man har en ohälsa som är svår eller omöjlig att påverka. När man inte längre kan "ta sig i kragen" hur gärna man än försöker och vill det. När ens egen kropp och själ är bromsklossarna för att kunna påverka sin inkomst genom arbete.

Jag var en gång en glad skattebetalare som betalade in skatt i den naiva tron att de pengarna skulle användas för att minska klyftor mellan människorna i vårt samhälle.

Idag betalar jag som långtidssjukskriven in mer skatt än den som arbetar vid samma inkomst.

Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet som jag alltid gjorde i skolan för att få höga betyg?

Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet som jag gjorde för att klara varje tenta på högskolan vilket jag också gjorde? Inte en enda omtenta hade jag.

Om det lönade sig ekonomiskt att jag slet så att jag till sist slet ut mig i mitt arbetsliv?

Det kan jag knappast påstå idag som sjukskriven.

Kom ihåg att hur mycket du än arbetar, så spricker hela tanken med "Arbetslinjen" den dag du inte längre arbetar. Antingen det sker på grund av sjukdom, arbetslöshet eller ålderspension. En sekunds tillfällighet, en trafikolycka, så kan resten av ditt liv påverkas ekonomiskt till något helt annat än hur du levde förut. Hur du tänkte dig att ditt liv skulle vara.

För det arbete som du till exempel lägger ned på att bli frisk är knappast ett arbete där du får lön för mödan rent ekonomiskt så som systemet i sjukförsäkringen ser ut idag. Knappast några skattesänkningar hur än du sliter för att bli frisk och arbetsför igen. Tvärtom.

Med dagens system i trygghetsförsäkringarna blir du fattiggjord i stället för belönad för hur du slitit under skolåren och under ditt arbetsliv. Om du har oturen att till exempel bli sjuk.

Jag tror att vi behöver prata med varandra om det här.

Jag tror att fortfarande är det många människor som inte inser hur "Arbetslinjen" fungerar i praktiken om man blir sjuk, arbetslös eller ålderspensionär.

Jag vill ett solidariskt samhälle med trygghetsförsäkringar där man känner att man också som sjuk, arbetslös eller pensionär är ekonomiskt självständig.




Lästips:

"Många barn växer upp i utanförskap" (SVT)

"Sociala skillnader påverkar hälsan" (SVT)

"Över hundratusen är fast i livslång skuld" (SVT)

"Rädda sjukförsäkringen, rädda välfärden" (Dagens Arena)

"40.000 sjuka riskerar att utförsäkras på tre år" (Arbetet)

"Ohälsan är vår största fråga" (Aftonbladet)

"Var 5:e under existensminimum" (SVT)

Dandelion

I'm a dandelion

Forever

And forever again

Nothing
or no one
gonna break me

Or tear me apart

Cause ...

I'm a dandelion

The strongest
flower of
them all


(Anna-Karin)

Hyllning till yttrandefriheten - 2015-01-11

Åh ...

Yttrandefrihet!

Denna älskade frihet ...

Jag får yttra mig

Uttrycka just mina tankar, känslor och åsikter

Även om de inte är desamma som dina

Eller någon som helst annans

Och också

Om jag vill

Vara helt ...

Tyst

Och tänk ...

Detsamma får du

(Anna-Karin)

Det gamla hand i hand med nytt

Där är julgranen nu i hörnet av rummet. Avklädd. Den barrar. Om några timmar kastas den ut.

I fönstret håller julens sista röda amaryllis precis på att slå ut sin första knopp. På matsalsbordet en vas full av milt rosa tulpaner. I den lilla krukan på soffbordet sticker kaxiga små vita pärlhyacinter upp sina gröna livskraftiga knoppar. Redo att sätta full fart.

Överallt kan jag se som tecken. Små tecken på hur det som var följs av något nytt. 

Död möts av liv.

Det är så det är.

Precis så enkelt.

Det viktiga är att livet fortsätter.

Vad som än hänt.

Paris 7 januari 2015 - Kärleken är större än ondskan

Igår lamslogs världen av en fasansfull attack mot yttrandefriheten och demokratin. I det vackra Paris som jag besökte för första gången i mitt liv i somras, dödades kallblodigt skrivande och tecknande arbetande människor. Med flera.

Min starka medkänsla med offren och deras anhöriga.

Vi är alla offer när yttrandefriheten attackeras.

"Je suis Charlie"

På kvällen samlades människor på olika platser i hela Frankrike och också i andra delar av världen för att visa sin medkänsla och för att stå upp för yttrandefrihet och demokrati.

Nu behöver vi kärleken och kraften som finns i den.

Vi behöver akta oss för hatet, hämndlystnad och rädslan.

Friheten och kärleken är alltid större än ondskan och hatet.

Låt oss tillsammans minnas det.

Låt det ge oss hopp, kraft och tillit.



Förstasidor från hela världen (DN)

Hur kan du vara där

Hur kan du vara där?

Och jag här ...

När vi är så nära varandra ändå

Som själ i själ

Jag minns ...

Jag minns dina ögon
i mina

Jag minns
att du såg

Mig


(Anna-Karin)