Solkatten

Tänk att hon har fått njuta av solen en hel sommar till, älskade fina Yatzy, vilken ömhet jag känner när jag ser dig må så gott där i solen. Din 19:e sommar är på väg mot höst. 

Mårbackor

 

Hallonen

 

Soliga dagar

 Låt oss minnas de soliga dagar när livet gav så rikt i överflöd.

Var som vattnet

Var som vattnet

Flöda

Flyt förbi hindren

Ta med dig något på vägen

Ge liv

Ta dig fram hur trångt det än verkar

Mjuka upp

Glittra

Porla

Var som vattnet

Ge liv

Flöda, flöda

Var som vattnet

Flöda

Flyt förbi hindren

Ta med dig något på vägen

Ge liv

Ta dig fram hur trångt det än verkar

Mjuka upp 

Glittra

Porla

Var som vattnet

Ge liv

Flöda, flöda, flöda ...

 

(Anna-Karin)

Mimmi i sommaren

De där allra varmaste dagarna i sommar var vi i trädgården hela tiden. Det var vår lilla hund Mimmi också. Hon hade sin alldeles egna filt som hon verkligen älskade att vara på i skuggan under vår stora lönn. Hon brydde sig inte alls om hundar som kanske skällde, eller en skata som flög omkring. Hon kan verkligen konsten att njuta och koppla av när det gäller. Så där som tjuren Ferdinand under sin korkek också kunde göra. Mimmi, vår alldeles egna lilla tjuren Ferdinand. Fast under en skogslönn.

Trädgårdssommar

Kryddträdgården, min potagere

Tack och lov att jag hade trädgården att vara i den här sommaren. Även om allt som hände gjorde att jag på något sätt inte tog in allt det vackra på samma sätt som jag brukar, så tog jag mig tid att fotografera en del. Bilder att njuta av länge efter att blomningen är över. På de här bilderna är det tidig sommar.

Ölandstoken intill trappan

Paradisbusken som börjar bli riktigt stor nu

Den söta lila syrenen på stam som doftar ljuvligt

Den gammeldags vita doftrosen

Vår katt 19 år

Midsommarafton fyllde vår katt 19 år. Hon är en så underbar katt, den snällaste katt man kan tänka sig. Klok och pratar mycket med oss. Hon har artros men annars är hon frisk. Varje dag med henne känns som en stor gåva. Särskilt med tanke på hennes ålder numera.

Gå till frissan - ingen självklarhet

Häromdagen var jag hos frissan. På salongen dit jag går har de fullt upp nu igen berättade min hårfrisörska. Så glad för deras skull. Själv får jag gå dit när vi är nästan helt ensamma där, jag och frissan. Och ibland helt ensamma. Vilken märklig tid detta är i livet. Så skönt att bli ompysslad en stund. Det behöver jag efter allt. Vem kunde tro att vi en dag skulle få uppleva att det inte är självklart att gå till frissan när man behöver det? Så många äldre och i riskgrupper som har corona-frisyrer nu.

Tidig höstpromenad

Alla dessa promenader jag gått i sommar. För att inte tala om alla steg jag tagit i mitt liv. Där varje steg tagit mig dit där jag är nu. Och nästan alltid vid min sida under de senaste åtta åren, min lilla fina hund Mimmi. Den bästa PT jag kan ha, särskilt en vår och sommar som denna.

Nu är det redan september. Den första höstmånaden. Men idag på morgonen när jag var ute med Mimmi, värmde solen. Vinden var helt stilla. Himlen så där klart blå som den är den här tiden på året. Luften var frisk att andas. Visst går det lättare att andas den här tiden på året? Så känner jag det i alla fall.

En del träd börjar få höstnyanser på sina blad nu. Det är bara att njuta av allt som händer där i naturen. Ständig förvandling. Som i oss människor också. Även om vi inte tänker på det, så händer det ju massor i oss varje dygn. Jag tror att det var Kaj Pollak som berättade om att vi förändras så mycket på ett enda dygn att vi är egentligen en helt ny människa varje morgon när vi vaknar. Vilken hisnande tanke. Vilka möjligheter finns det inte i det, tänker jag.