torsdag 28 januari 2010

Rod Stewart "Sailing"



Så länge jag har velat kopiera det här klippet men det har inte gått. Inte förrän idag. Så glad jag blev!

Dels känner jag längtan efter min dotter i England när jag hör "Sailing".

Dels får jag underbara minnen från när jag själv var i 17-årsåldern och reste till London ett sportlov. Med båt från Göteborg till Felixstowe. Det var inte många timmars sömn på den båtresan. Det var dans, skratt och möten med härliga människor.

Jag dansade till "Sailing" där på båten. Och alla som kunde, och också de som inte kunde, sjöng med när de dansade. Det gungade friskt. Det var ett riktigt busväder. Mina kompisar låg sjösjuka och kräktes längst ned i båten. Fast jag mådde hur bra som helst. Var uppe på däck och umgicks med det fåtal andra som inte heller var sjösjuka.

Jag minns att där var en ung norrman som var så fascinerad över mina tänder, av någon konstig anledning. Jag minns att han sa till mig: "Du har så vakkre tenner. Är de ekte?" (Hoppas att ni förstår, jag kan inte stava på norska, jag stavar som det lät. Översättning: "Du har så vackra tänder. Är de äkta?").

Och jag minns att jag fick RUSA ut till toaletten och där lutade jag mig mot väggen och skrattade så att jag trodde att jag skulle dö. För att han hade frågat om mina tänder var äkta. Jag var lättroad, det var jag.

Ja, ja. Jag har många, många fler roliga minnen från den där Londonresan. Tre dagar var jag i London. Men oj, så mycket roligt jag hann med på tre dagar på den tiden.

Det finns stunder i livet som man aldrig glömmer.

Den här Londonresan är en sådan stund för mig.

Jag kanske berättar mer om den en annan gång.

Till de älskande


Närmare än nästan nära kommer du aldrig din älskade
Fjärmare än ett avskeds "på återseende" kommer du aldrig från din älskade
Ifrågasätt inte vem av er som gav mest eller vem som tog mest
Vågen är fiende till kärleken - anlitar du dess balanskonst är det inte längre fråga om kärlek.

Låt det givna och det mottagna malas tillsammans i vardagens kvarn - det är genom denna fina sammansmältning ni ska fortsätta ge mera liv åt er Kärlek
mer kärlek åt ert Liv.

(Maria Wine)

Jag kommer igen, ha tålamod...


Idag är det torsdag och imorgon är det fredag.

Då brukar problemen börja på Passagen.

Så räkna med höjd aktivitetsnivå här i min nya blogg till helgen.

Den har inte varit särskilt hög den här veckan. Det betyder inte att jag har slutat blogga här. Det är bara att jag har haft extra mycket "riktigt" arbete just den här veckan.

Jag vacklar fortfarande mellan bloggen på Passagen och den här nya bloggen. Det kommer jag nog att göra ett tag. Båda känns lockande för mig idag. Fast om det börjar strula igen på Passagen imorgon när redaktionen tar helgledigt, då lär det inte locka särskilt mycket att vara där.

Då tar jag min weekendbag och drar hit till min nya blogg på BlogSpot. Eller säger man Blogger? Är det någon som kan förklara det för mig?