Rod Stewart "Sailing"

Så länge jag har velat kopiera det här klippet men det har inte gått. Inte förrän idag. Så glad jag blev!

Dels känner jag längtan efter min dotter i England när jag hör "Sailing".

Dels får jag underbara minnen från när jag själv var i 17-årsåldern och reste till London ett sportlov. Med båt från Göteborg till Felixstowe. Det var inte många timmars sömn på den båtresan. Det var dans, skratt och möten med härliga människor.

Jag dansade till "Sailing" där på båten. Och alla som kunde, och också de som inte kunde, sjöng med när de dansade. Det gungade friskt. Det var ett riktigt busväder. Mina kompisar låg sjösjuka och kräktes längst ned i båten. Fast jag mådde hur bra som helst. Var uppe på däck och umgicks med det fåtal andra som inte heller var sjösjuka.

Jag minns att där var en ung norrman som var så fascinerad över mina tänder, av någon konstig anledning. Jag minns att han sa till mig: "Du har så vakkre tenner. Är de ekte?" (Hoppas att ni förstår, jag kan inte stava på norska, jag stavar som det lät. Översättning: "Du har så vackra tänder. Är de äkta?").

Och jag minns att jag fick RUSA ut till toaletten och där lutade jag mig mot väggen och skrattade så att jag trodde att jag skulle dö. För att han hade frågat om mina tänder var äkta. Jag var lättroad, det var jag.

Ja, ja. Jag har många, många fler roliga minnen från den där Londonresan. Tre dagar var jag i London. Men oj, så mycket roligt jag hann med på tre dagar på den tiden.

Det finns stunder i livet som man aldrig glömmer.

Den här Londonresan är en sådan stund för mig.

Jag kanske berättar mer om den en annan gång.