söndag 14 augusti 2011

Att skiljas är att dö en smula


Tänk att det ska göra så ont att skiljas åt, att säga hejdå. Idag skjutsade vi äldsta dottern till Borås, till hennes lägenhet. Vart har sommaren tagit vägen? Den har gått så fort, vi skulle ju göra så mycket tillsammans, jag och dottern.

Det mesta av det vi tänkte göra gjorde vi också. Det jag minns starkast är vår resa tillsammans till Stockholm. Bara hon och jag. Dagen på Skansen som avslutades med Allsången och Håkan Hellström på scen. När vi åt blåbärspajen med den himmelska vaniljsåsen i Gamla Stan. Att åka med Djurgårdsfärjan, besöka Fotografiska och att åka buss tillsammans. Samtalen, skratten, upplevelserna, kramarna ...

Vi bjöd dottern på middag på Jensens Böfhus i Borås idag innan vi åkte hem igen. Det var både gott och prisvärt, tycker jag. Jag åt kycklingfilé, råstekt potatis och en fräsch och god stor salladsbuffé. Vi åt en smaskig chokladmousse till efterrätt. Se bilden! Så här glad blir jag av att äta chokladmousse med vispgrädde! Jag kanske skulle äta chokladmousse lite oftare?

Vi kramades länge, jag och dottern, innan vi sa hejdå. Vi ses om tre veckor igen. Då ska vi hjälpa henne att flytta till den nya lägenheten.

Så fort man vänjer sig vid att ha båda ungarna hemma igen. Så tyst det blir när inte båda är där. Men jag vänjer mig igen, det vet jag. Fast omställningarna känns djupt inuti. Jag var nära att ropa "Hej Isabelle!" så fort jag kom innanför dörren här hemma. Som tur var mötte katten mig i alla fall.

Jag älskar mina ungar så mycket, de är det finaste jag fått i mitt liv.