onsdag 4 april 2012

Mamma är begravd


Mamma är begravd. Nu vilar hon på en underbar plats nära där jag bor.

Jag kommer att minnas all den vackra musiken, blommorna, den blå himlen, det glittrande vattnet, solen som strålade och de människor som var med och tillsammans skapade en vacker stund att spara i mitt hjärta för evigt.

En liten fågel satt i trädet ovanför mitt huvud och kvittrade när jag la en rosa ros på den vita kistan som ett sista farväl till min älskade mamma.

Jag känner mig lycklig att ha en plats att gå till nu de stunder jag saknar mamma. För sakna henne kommer jag att göra. Mycket.


Jag älskar dig, mamma. 

Tack för allt. 
















6 kommentarer:

  1. Res i kärlek <3 / Jennie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Jennie, så vackra ord här i min blogg från dig. <3

      Varm kram

      Radera
  2. Så vackert skrivet om din mamma. Men sorgligt naturligtvis...Du känns så starkt mitt i allt Anna-Karin.
    Kram från Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Carola. Sorgligt är det nu ofta, känslor som kommer och går som de vill, bäst att låta dem vara där, bäst att låta mig känna allt det jag känner.

      Jag orkar än så länge, fast inte länge till. Jag jobbar inte nu, får tacka nej till jobb. Hoppas på att få tid att återhämta mig i sommar, så att jag kan jobba igen då. Jag behöver verkligen återhämtningen, det har varit ett så jobbigt år och förra sommaren hade jag ingen tid för återhämtning när jag fick springa till AF för att jag blivit utförsäkrad när jag i stället hade behövt vila från all stress och press och dead-lines.

      Jag ber om att jag ska orka komma igen den här gången också, så småningom.

      Varm kram

      Radera
  3. Det sägs ofta i samband med begravningar att man
    vill ta ”ett sista farväl” så nu undrar jag:

    Ett sista farväl
    kan det någonsin sägas
    av en anhörig?

    O store Gud - Artur Erikson. O så ska det låta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig, Kalle, jag har väldigt svårt att säga ett sista farväl till min mamma, jag tror inte att jag gör det, faktiskt, någonsin. Jag sa "Vi ses" till henne när jag pussade hennes panna den sista gången efter att hon dött på korttidsboendet.

      Varm kram

      Radera