Efter det som dött ska komma nytt

Jag åkte buss genom den gamla oxelallén den allra första gången. Minns att jag tänkte "här ser ju ut som i Skåne, så vackert".

Inte visste jag då att jag ett antal år senare skulle bo i ett av husen på just den platsen. Och dessutom kunna se den vackra oxelallén från mitt köksfönster. Se träden blomma med vita blommor i försommarnatten. Njuta av alla fåglarnas röster när oxlarna var fulla med röda bär hela hösten. Vandra längs med träden. Se sprickorna i dem.

Jag minns den gången jag hoppade till. I en av trädsprickorna hade ett par kajor byggt bo. De var i ögonhöjd med mig och jag hoppade till när en av dem kikade ut på mig när jag gick förbi.

Jag älskade de gamla träden, jag älskade allén.

Genom åren och genom stormarna som varit, föll gren efter gren. Allt större grenar. Ibland fick något av träden tas bort helt och hållet.

Under en våldsam storm de senaste åren, klövs ett av träden i två bitar. Trädet blev v-format, jag kunde se himlen i sprickan. Jag skrev en dikt om just den oxeln.

Ett par dagar efter att min mamma dött, fick jag telefonsamtal. En röst berättade för mig att man hade tagit ned nästan alla träden i allén på den ena sidan. Jag kände sorg. Det känns när åtta stora oxlar, långt mer än hundra år gamla tas ned. Jag är en trädälskare. Fast jag inser att av säkerhetsskäl finns det en gräns för hur länge man kan låta gamla träd stå kvar intill en trafikerad väg och gångväg.

Först ville jag inte åka hem, jag ville inte se hur tomt där skulle vara, var skulle alla fåglarna hålla till nu? Inga fler vita blommande trädkronor mot skymningsblå försommarhimmel från mitt köksfönster.

Igår när jag åkte till min mammas begravning, fick jag se stora jordhögar och stora gropar i marken en bit från de färska trädstubbarna med alla sina årsringar. Kommunen ska plantera nya träd där de gamla oxlarna stått. Så snabbt, redan nu. Något dör. Något nytt får möjligheten att födas, ge liv.

Det är lätt för mig att känna symbolik mellan de gamla träden och det jag själv upplevt den senaste tiden. Något som dör. Något nytt som ska födas.

Tack alla träden för den tid jag fått njuta av er.

Välkommen alla nya träd som ska växa och vara vila och mat för många fåglar länge, länge.

Välkommen förändring.

Välkommen livet.




DET KLUVNA TRÄDET

Framför det kluvna trädet
fastnade jag
på min promenad.

Min gamla kompis,
det kluvna trädet.

Ena halvan
livlös och bruten.

Andra halvan
levande och hel.

Ena halvan
sjunker ned i jorden.

Andra halvan
söker himlens ljus.

akm©2010