söndag 6 maj 2012

Socialt nätverk är hälsosamt


"De bästa sakerna i livet är inte saker"

De här sanna orden hittade jag hos en vän till mig i Facebook. Hon hade varit på ett föredrag om hälsa och där hade man berättat om hur viktigt det sociala nätverket är för hälsan, rent av ett måste för att man ska må bra som människa.

Man kan faktiskt bli sjuk av att vara för mycket ensam. Ett arbete som man trivs med är också välgörande för hälsan. En familj som man kan dela allt med gör också mycket positivt för hälsan. Var man bor spelar också roll, det är viktigt att man trivs där man bor för det kan också påverka hälsan hos en människa.

När jag läser det min vän skrivit om hälsa, tänker jag både på mig själv och på så många andra som hamnat i utanförskap p g a sjukdom, psykiska besvär eller andra orsaker. Det blir ofta en ond spiral p g a sjukdomen.

Man kanske inte orkar som förut. Arbetskamraterna försvinner när man förlorar arbetet. Man kanske inte känner som att man orkar umgänge så som man orkade förut. 

Det kan vara svårt att förstå för sig själv att det är så viktigt att hitta ett socialt liv igen för att bli så frisk som möjligt. 

Ibland handlar det om att hitta nya vänner, för de man hade förut har kanske andra värderingar än man själv har efter den stora förändringen som skett i livet. Man kanske lever helt olika liv dygnsmässigt. Vännerna jobbar heltid medan man själv är dagledig till exempel. 

Det är så viktigt att prioritera det sociala nätverket för att ha hälsa. Så viktigt att sålla ut vilka människor man trivs att vara med och att rensa undan de citronmänniskor som man känner man inte mår bra tillsammans med.

Lagom tid i ensamhet är välgörande för en människa. 

Alltför mycket ofrivillig tid i ensamhet kan vara förödande för en människa.

I natt drömde jag om Reinfeldt


Det var mitt i utfrågningen som man frågade de som var i rummet om någon ville ställa frågor till Fredrik Reinfeldt. Jag hoppade bums upp från stolen. Gick rakt fram till podiet och ställde mina frågor, en efter en, till Fredrik Reinfeldt.

Han satt på en stol och tittade rakt fram. Helt tyst.

När jag var klar med mina frågor, slog jag mig ned på stolen alldeles intill Fredrik Reinfeldt, som fortfarande var tyst och nästan verkade lite frånvarande.

Jag kunde inte låta bli. Jag vände mig mot Fredrik Reinfeldt och sa till honom:

"När ska du svara på mina frågor?"

Då vände han sig mot mig, tittade mig i ögonen och sa tyst till mig:

"Jag svarar inte på frågor som trycker ner min politik".

Jag kände mig både lätt frustrerad och segerrusig i den stunden.

Frustrerad för att han inte svarade på frågorna.

Segerrusig för att han känt som att mina frågor tryckte på hans och hans politiks ömma punkter.

Tyvärr vaknade jag sedan.

Alltsammans var en dröm.

Och frågorna fortfarande lika obesvarade som i drömmen.