Det var mitt i utfrågningen som man frågade de som var i rummet om någon ville ställa frågor till Fredrik Reinfeldt. Jag hoppade bums upp från stolen. Gick rakt fram till podiet och ställde mina frågor, en efter en, till Fredrik Reinfeldt.
Han satt på en stol och tittade rakt fram. Helt tyst.
När jag var klar med mina frågor, slog jag mig ned på stolen alldeles intill Fredrik Reinfeldt, som fortfarande var tyst och nästan verkade lite frånvarande.
Jag kunde inte låta bli. Jag vände mig mot Fredrik Reinfeldt och sa till honom:
"När ska du svara på mina frågor?"
Då vände han sig mot mig, tittade mig i ögonen och sa tyst till mig:
"Jag svarar inte på frågor som trycker ner min politik".
Jag kände mig både lätt frustrerad och segerrusig i den stunden.
Frustrerad för att han inte svarade på frågorna.
Segerrusig för att han känt som att mina frågor tryckte på hans och hans politiks ömma punkter.
Tyvärr vaknade jag sedan.
Alltsammans var en dröm.
Och frågorna fortfarande lika obesvarade som i drömmen.
Det var en riktigt bra journalistdröm det där Anna-Karin!
SvaraRaderaAtt du inte fick något svar beror på att dina frågor rubbar
allt han har ”Säkerställt” T.o.m. hans egen Säkerställning,
om den ställningen nu är så säker.
En haiku har jag säkerställt här.
Nu SÄKERSTÄLLER
Moderaterna sina
partiinkomster.
Det var en märklig dröm jag hade, Kalle. Hur som helst så har jag min egen tolkning av den.
RaderaTack för din haiku. :)
Kram!