tisdag 6 augusti 2013

Är-för-sjuk-för-att-kunna-jobba-ångest

I FB ser jag många statusar just nu om de som börjar jobba igen efter semestern. I tidningarna finns artiklar om hur man hanterar "börja-jobba-efter-semestern-ångest".

Fast hur botar man "har-inget-jobb/är-för-sjuk-för-att-kunna-jobba-ångesten"? Den har jag inte sett någon tidningsartikel om än. Kanske att jag ska skriva den själv? För jag vet hur den känns.

Har en mycket lätt släng av den i magen just nu; minnet av sorgen över att ha förlorat arbetskamrater, arbetsgemenskap och inte minst förmågan att kunna arbeta och en ganska så hög, regelbunden inkomst.

Fast jag har lärt mig hantera det. Kan se allt det som jag kan och har idag som jag inte hade när jag jobbade heltid.

Som till exempel möjligheten och tiden att ta hand om min hälsa aktivt. Att slippa den negativa stressen som ett heltidsarbete också ibland innebar för mig. Att kunna vara ute i den friska luften varje dag mycket mera än när jag jobbade på kontor. Att kunna använda hela min kropp under dagen i stället för att sitta på en stol åtta timmar under en dag. Med mera, med mera.

Och sist men inte minst; den stora bonusen att jag kan ha en liten gosig och glad dvärgpudel eftersom jag för det allra mesta är hemma med henne.

Sedan jag fått beviljat sjukersättning tills vidare har min oro för ekonomin försvunnit. Den känslan önskar jag fler långtidssjukskrivna i min situation. Allt för att vi ska få möjligheten att tillfriskna i lugn och ro i stället för att nästan hetsas ihjäl.

Idag är jag min egen chef. Och det känns himla skönt!

Sorg

Sorg

Gråsolkig dimma

Över ens själ


(Anna-Karin)

Bli älskad

Det enda hon ville

Var att bli

Älskad


(Anna-Karin)