Fast hur botar man "har-inget-jobb/
Har en mycket lätt släng av den i magen just nu; minnet av sorgen över att ha förlorat arbetskamrater, arbetsgemenskap och inte minst förmågan att kunna arbeta och en ganska så hög, regelbunden inkomst.
Fast jag har lärt mig hantera det. Kan se allt det som jag kan och har idag som jag inte hade när jag jobbade heltid.
Som till exempel möjligheten och tiden att ta hand om min hälsa aktivt. Att slippa den negativa stressen som ett heltidsarbete också ibland innebar för mig. Att kunna vara ute i den friska luften varje dag mycket mera än när jag jobbade på kontor. Att kunna använda hela min kropp under dagen i stället för att sitta på en stol åtta timmar under en dag. Med mera, med mera.
Och sist men inte minst; den stora bonusen att jag kan ha en liten gosig och glad dvärgpudel eftersom jag för det allra mesta är hemma med henne.
Sedan jag fått beviljat sjukersättning tills vidare har min oro för ekonomin försvunnit. Den känslan önskar jag fler långtidssjukskrivna i min situation. Allt för att vi ska få möjligheten att tillfriskna i lugn och ro i stället för att nästan hetsas ihjäl.
Idag är jag min egen chef. Och det känns himla skönt!
Nu är det illa ställt med undertecknad kan du tro Anna-Karin.
SvaraRaderaIgår ställde jag in en ostmacka i kylskåpet i stället för osten!
Trodde t o m att jag ätit den :( Är det sömnspöke eller vad
anser du om sådant beteende? Tänk om jag haft en katt.
Ja snart är man vilse i Tallebacken.
Ja, vad ska jag säga, Kalle? Mer än att det skulle ha kunnat varit jag som gjort en sådan sak. ;) :)
RaderaKan det vara värmen, kanske? :)
Kram
Vad skönt att du åtminstone fått en lösning på detta med ekonomin och slipper jagas av FK. Det är ju ... hemskt, för uttala sig klumpigt. Jag är väl ännu kvar i sorgefasen över arbetskamrater osv, men å andra sidan så har jag för ont för att tänka på arbete. Ha det bra. Kram
SvaraRaderaEfter 14 år som långtidssjukskriven är det en otrolig lättnad i mig att jag till sist fick beviljat ersättning tills vidare. Även om jag så klart helst av allt önskat att jag varit arbetsför till 100 % och slapp mina dagliga panikattacker som är så tröttande inte minst nu i värmen som varit.
RaderaTillåt dig känna det du känner, Cathrin. Det gör ont och är en sorg att förlora arbetsförmåga och arbetskamrater för de allra, allra flesta.
En dag kommer allt att vara annorlunda igen för dig. Det du upplever nu är början på något nytt i ditt liv.
Försök att göra något litet som du känner att du orkar som ger dig en stund glädje eller njutning varje dag om du orkar och kan.
Varm kram