Jag bloggar just nu på en plats jag aldrig trodde jag skulle blogga på. Livet har som en vind fört mig dit jag är idag. Till outforskad mark, ny terräng, nya vidder, nya upplevelser som väntar runt hörnet.
Livet. Ibland tänker jag mig livet som en vind. Länge, länge i mitt liv var jag så trött på vinden. Jag fick nackspärr av den, den gjorde mig illa, den slängde mig än hit, än dit. Handlöst blåste den omkull mig ibland. Omkullblåst låg jag där, kippande efter luft och förstod inte vart nästa vindil skulle föra mig. Jag kämpade mot.
Det är tröttsamt att kämpa mot vinden. Tröttsamt att kämpa när man går i motvind. Jag upptäckte en dag, det var vid havet, en sådan där blåsig, nästan stormig dag vid havet på sommaren, att om jag slappnade av där i motvinden, så kändes det inte längre lika tungt att gå i sanden. Plötsligt förändrades mina tankar om vinden. Jag insåg att vinden, precis som livet, är så mycket lättare när man slutar att kämpa mot hela tiden. När man accepterar att nu är det så här, nu blåser det kraftigt, just nu är mitt liv turbulent. Jag tar det, jag slappnar av och vilar i tilliten att en dag mojnar vinden, vågorna ebbar ut, friden lägger sig, allt blir lugnt och stilla igen.
Livet, vinden utan slut. Livet... vinden som jag låter bära mig, föra mig dit den gör idag. Jag litar på livet i mig. Jag känner tillit till att livet i mig bär mig till något som är gott. Till ändhållplatsen Glädjen! Eller... kanske till och med Kärleken?
Ändhållplatsen?
SvaraRaderaDet fick mig att komma på en idé. Varför finns det inte toaletter på alla hållplatser? Då skulle man kunna ta bort alla toaletter påalla bussar. Det skulle bli plats för flera folk, som kan sitta, likom på dass när de åker. Ekonomiplats. Skitplatserna ska ju vara billigare.
:-D
Det blev ingen paus. :)
SvaraRaderaMåste få skriva...
Kram
Bra liknelse! Med vinden förs vi genom livet...
SvaraRaderaKram Gunilla
Hej Fjäderlös!
SvaraRaderaJag tror inte jag känner någon människa som har så bra idéer som du. Det är ärligt talat som jag säger det. Du lyfter hela livet med dina härliga idéer, tycker jag. Du får skicka den här idéen vidare till alla bussbolag med toalett på bussen, tycker jag.
Och så klart skulle skitplatserna vara billigare. Så fick unga människor och arbetslösa och sjukskrivna och studerande och pensionärer sitta där och få bättre ekonomi på köpet. :-D
Kram
Anna-Karin
Hej Sandrine!
SvaraRaderaHa, ha... det där känner jag igen i mig själv... skrivklådan. :)
Blogga på du, jag tror att man ska göra det man har lust att göra när det är möjligt.
Kram
Anna-Karin
Hej Gunilla!
SvaraRaderaTack! :) Ja, någonting är det allt som för oss genom livet. Ibland kanske man känner att det är man själv som gör det, och ibland så kan det kännas som att det finns någon annan eller något annat som för oss genom det vi kallar för livet.
Jag vet inte varifrån allt jag skriver kommer från ibland. Det kommer inifrån mig i alla fall och det växer fram under tiden som jag skriver ned det. Jag vet väldigt sällan hur ett inlägg kommer att sluta när jag börjar skriva det. Men jag känner när det är rätt för mig, när det är ett särskilt flöde i min text. Och jag känner när jag kan stå för det jag skrivit, att det stämmer med mitt hjärta i just den stunden.
Kram
Anna-Karin
Hej Maskroskvinnan!
SvaraRaderaTack för du tycker om dem,det är inte altid lätt att tänka på vad har jag haft och inte haft det får ju inte bli tjatigt,vilket jag har varit en tid.Nej jag har riktig kamera ingen mobil,visserligen har jag en mobil med kamera i med den tar så dåliga bilder.Detta är en Panasonic Lumix,jag har visat den en gång innan,men det var kanske på Passagen
för jag har haft den ett par år nu.
Ja jag försöker ta min promenad,men som jag sa så hade jag inga plåster för tryck häromdagen så jag märkte att det kändes av på lilltån så
skulle sambon köpa på vägen hem igår,men de plåstren var så små så den häftan hade halkat något av rörelserna i skon,så idag har jag skitont det gick ju så klart hål på tån.så idag går jag och haltar något.Så jag får se om det blir någon promenad idag.
Som du såg är de nästan på G skogshallonen,synd jag inte kan gå av vägen utan får försöka ta så nära jag kan ändå.
Men vet du alla bäckar små,om du går 3000 en dag och sporrar dig att sträcka ut längden,så gjorde jag,sen är det ju hur lång tid man har på sig och hur envis man är.
Kramar.
Menar du här då, på blogspot, eller är det ännu ett ställe som du bloggar på?
SvaraRaderaHa det gott!
Hej Agath!
SvaraRaderaNu har jag sett bilden på din kamera och så har jag ätit det första mogna skogshallonet. Det smakade gott! :)
Tack för att du sporrar mig att promenera! Envis, det är jag också. :)
Kramar
Anna-Karin
Hej Anne-Sofie!
SvaraRaderaDet jag menade var att jag skrev från ett annat ställe än det vanliga när jag bloggade. Jag befann mig på en ny liten oas i mitt liv, en liten 1:a som jag har skaffat mig. Där ska jag under en period hitta lite andrum och också ännu mera mig själv, har jag tänkt.
Tack för att du bryr dig och frågar.
Kram
Anna-Karin