Jag är med i diktantologi

Dagen före julafton kom ett paket jag väntat på länge, länge. Diktantologin "13 poeter söker läsare" som jag fått äran att vara med i tillsammans med tolv andra människor som också skriver dikter. För mig tidigare okända människor men genom deras ord i antologin och genom tiden vi jobbat med antologin lär jag känna dem alltmer.

Boken "13 poeter söker läsare" kan man, om man vill, köpa på Vulkan. Du kan klicka på ordet Vulkan här om du är intresserad av att veta mer om boken och vad den kostar. Den finns både häftad och inbunden. Jag skulle vilja lägga in en bild på  hur boken ser ut, men just nu i jul har jag problem med att få in bilder i min blogg, så det får vänta ett litet tag till.

Jag skrev ofta dikter när jag var liten flicka och tonåring. Sedan var det många år när jag inte ens hann tänka tanken att skriva en dikt. Jag minns att jag efter min kollaps när jag tappade orden, så småningom ibland skrev små haiku-dikter. Är man riktigt, riktigt trött som människa kan man ibland ändå orka att skriva eller ta till sig en liten dikt, upptäckte jag. Kanske också hitta tröst i orden. Dikter har en märklig förmåga att nå in till själen och känslorna i oss människor.

Förra våren började jag skriva dikter igen. Delvis för att öva mig i att skriva kortfattat (det kan jag behöva öva mig i). Men också för att jag kände att dikterna på något sätt ännu mer gav uttryck för alla mina känslor än när jag bloggade. Så det blev dikt efter dikt efter dikt. Jag skrev många hundra dikter det här året. Som att jag drog en propp ur en flaska, orden rann ur mig.

En av de som läste det jag skrev, Anna Svedberg, som också gjort det stora arbetet att sammanställa antologin och hålla i alla trådarna, frågade mig någon gång i våras om jag ville vara med i en diktantologi. Jag svarade "ja" med glädje! Den drömmen hade jag haft redan som liten, att skriva en bok eller en diktbok. Nu är tid i mitt liv att förverkliga drömmar!

Boken "13 poeter söker läsare" är verkligen en bok. Den har tyngd när man håller den i handen, pappret är kraftigt, jag tycker om omslaget och framförallt är innehållet både viktiga, trösterika, hoppfulla och vackra ord att läsa.

Syftet med boken är att ge tröst och hopp åt människor i olika svåra livssituationer. Det var också en anledning till att jag valde att vara med i den. Den kan passa att ge bort till någon som är sjuk, som sörjer, som är i kris eller till vilken människa som helst, för vi drabbas alla av mer eller mindre svåra stunder i livet. Kan den här boken trösta en enda människa i en svår stund är det så stort för mig.

När jag håller i boken känns det fortfarande overkligt för mig. Särskilt när jag läser ordet "poeter". Är jag en poet? Ja, kanske är jag det. För vem avgör vem som är poet? Jag skriver i alla fall dikter. En liten del av alla dem jag skrivit det här året kan du som läser hitta under fliken "Dikter" här i min blogg.

Så hur många "titlar" har jag nu som människa? Bloggare, poet, sekreterare, frilansjournalist, egenföretagare, långtidssjukskriven... med mera, med mera. Men först av allt är jag människa, precis som du. Titlar blir bara allt mindre viktigt för mig. Det är mera namn på det jag håller på med just för tillfället i livet och säger inget som helst om mitt värde som människa. Det värdet hör inte på något sätt samman med det jag gör för mig, tack och lov att jag hann upptäcka det i mitt liv innan jag dog. Vi människor har alla samma värde, och det värdet har inget som helst med vare sig titlar eller pengar eller ägodelar att göra.

Jag vill ge ett smakprov ur boken, men jag väljer andra dikter än mina egna. Jag är en av de andra i den här boken och det känns speciellt och härligt att få finnas med i det sammanhanget, en sorts gemenskap, faktiskt. De två dikterna som jag valt idag är skrivna av en kvinna som heter Monica Gullberg-Göthberg.


Själens nyckel

Nyckel till själens boning
finns i tystnadens rum
där finns de flesta svaren
vi så ofta frågar andra om

(Monica Gullberg-Göthberg)



Lotusblomman

Ur en duktig flickas spillror
växer sakta en kvinna fram
Så som symbolen för kvinnlighet
är jag som lotusblomman
ståtlig, nyutslagen och kraftfull.
Jag fylls av ljusets kraft
mörkret försvinner inom mig
jag lyser av skimrande guld.

(Monica Gullberg-Göthberg)

(Ur diktantologin "13 poeter söker läsare", Vulkan, 2010)

Jag vill skriva ett tack till alla de som är med i diktantologin "13 poeter söker läsare" för orden och tankarna de delar med sig av. Till Anna Svedberg vill jag skriva ett alldeles särskilt tack för allt arbete du lagt ned på den här antologin och för att du på ett så märkligt sätt hjälpte till att få min drom som jag hade när jag var liten att bli verklighet. Från mitt hjärta tack!

Det ligger en hemsida som hör till boken och väntar på nätet. Jag har sett den men än är den inte öppen att läsa ur för vem som helst. Jag kommer att dela med mig här i min blogg när det händer något kring diktantologin och hemsidan. Jag tror att detta bara är början på något som kommer att växa ännu mer.