Julbord och julens huvudrätt

Julbord i hem kan se olika ut. Jag har sett ganska många nu. Från det där pyttelilla när vi fick mat från en välgörenhetsorganisation den mest fattiga julen i mitt liv. Till det största julbord jag någonsin sett dittills hos mina blivande svärföräldrar.

Där var själva maten i fokus på julafton. Julbordet i Emil i Lönnebergas Katthult var nog i samma klass som det hos mina blivande svärföräldrar. Jag kunde känna mig mätt bara av att titta på det. Det var så många goda olika rätter, ett sånt överflöd att det ibland nästan fick mig att må illa. Det var en sådan kontrast för mig som var van vid att julbord var ungefär julskinka, en god ost, köttbullar, prinskorv, julsenap, ett gott bröd och så dopp i grytan så klart. Hemma hos mina blivande svärföräldrar nästan hängde julmaten ut över bordet. I princip allt som fanns på bordet var hemlagat. Köttet i korvarna hade man malt själv. Varenda kaka var bakad med riktigt smör och sagolikt god.

Två ganska olika traditioner skulle bli en gemensam när jag bildade familj. Det blev mycket mat kring jul, mycket hemlagat, fast inget eget malt kött. Kakorna gjorde jag med riktigt smör. Jag tyckte att det var roligt att laga mat och baka och kände mig så rik över att kunna bjuda andra människor på  mat.

Men allt har sitt pris. Med åren började jag känna att allt detta fokus på julmaten tog fokus från annat. Särskilt sedan de små ungarna kom. Jag fick inte den tiden med dem som jag ville ha under julhelgen. Eftersom jag jobbade för fullt ville jag mest av allt ge dem tid när det blev jul och jag var ledig. Så jag började tänka nytt. Minska antalet rätter på julbordet, köpa en del färdiglagat. Baka måttligt och då helst tillsammans med mina små ungar.

Det var inte smärtfritt. Det blev diskussioner om vad som skulle vara med på julbordet. Alla har sina favoriter där och det var ett pussel att få ihop ett lagom stort julbord där alla kunde hitta sin favorit.

Sedan några år tillbaka känner jag att jag har hittat balansen kring julmaten och julbordet. Vi brukar bli mätta, fast inte övermätta. Vi har julmat så att det räcker över julhelgen och behöver sällan slänga något.

Som belöning för det måttliga julbordet har jag mer tid att njuta av julafton och dagarna före. Mer tid att öppna julklapparna förväntningsfullt långsamt. Men framförallt mer tid för det som är julens riktiga huvudrätt för mig: gemenskapen med andra människor.