Idag blev jag ledsen. Jag är van vid att få höra både det ena och det andra från min mamma ända sedan jag har varit liten. Som vuxen har jag lärt mig att hantera det mesta.
Men när min mamma säger direkt i telefon till ett av mina barn, att hon tycker mer om det andra barnet än henne, då brister det för mig. Då känns det som att jag dör invärtes. Det är värre när min mammas ibland vassa pilar träffar mina barn än när de försöker träffa mig.
Det finns saker som jag som mamma vill bespara mina barn från. Fast ibland går det helt enkelt inte. Jag kan inte skydda mina barn från världen. Det enda jag som mamma kan göra, det är att försöka lyssna och stötta. Och det viktigaste av allt. Att aldrig, aldrig någonsin göra detsamma själv som min mamma gjorde mot min dotter idag.
Uscha mig...vissa borde inte få vara föräldrar!
SvaraRaderaKram.
När man är riktigt elak bottnar det ofta i att man inte mår så bra själv. Tror det blir lite lättare att ta de onda orden om man försöker att förstå de bakomliggande orsakerna. Då kan det bli lättare att bemöta det onda med några ord som läker den ”ondes” sår i själen.
SvaraRaderaVänligen/Carl
Hej Anne-Sofie,
SvaraRaderaJa, så kan man känna. Fast hade inte hon funnits, då hade inte jag funnits och då hade inte mina barn funnits. Hon har många fina sidor min mamma. Och så en del andra sidor.
Och det har väl jag också som människa. Fast jag skulle aldrig uttrycka mig så här, aldrig säga att jag tyckte mer om det ena barnet än det andra. Jag kände faktiskt att jag tvungen att skriva om det, för att få ur mig det någonstans. Det gjorde så ont i mig.
Kram
Anna-Karin
Hej Carl,
SvaraRaderaJust att tänka att den människan som säger sårande eller elaka saker är själv den som är olycklig, det har räddat mig många gånger här i livet.
Samtidigt så gör det ont i mig som är dotter att känna att min mamma är olycklig. Det blir många starka känslor i mig vid en sådan här händelse. Jag ser ju också att min dotter blir väldigt ledsen över att få höra en sådan här sak från sin mormor.
Jag har en gräns för vad jag kan tolerera. Den här gången blev det alltför mycket för mig. Så jag lät det få pysa ut lite här i min blogg.
Kram
Anna-Karin
Hej Anna-Karin
SvaraRaderaÄntligen hittade jag dig.(Har irrat lite) Visste inte riktigt var jag skulle skriva. Men här kände jag igen mig, hihi
Min mamma har visserligen haft några stroke, och efter det kommer det mycket konstigheter från henne ibland. (Tror våra mödrar är i samma ålder)
Just det här att dom säger elaka saker, det är svårt. Och till sina barnbarn. Inte kul.
Jag tror att det ligger mycket i vad Carl skriver.
Ha de gott
Kram
Susanne
Hur f*n kan man säga en sådan sak?!
SvaraRaderaGeez.. :(
*krama*
I know the feeling.. min mamma är också lite underlig :/ Det är jobbigt att behöva kämpa med det..
Hej Susanne,
SvaraRaderaVet du, det finns stunder när jag önskar att jag kunde säga/tänka, att det där sa mamma för att hon har fått en stroke. Men min mamma har inte fått någon stroke eller något annat. Min mamma har alltid kunnat säga sådana här saker ibland så länge jag har levat.
Hon har många fina sidor, min mamma. Och sedan så har en annan liten sida också. Som kan göra ruskigt, ruskigt ont. Och just det jag berättar om här, det var en sådan sak som gjorde ruskigt ont i mig.
Tack för att du tar dig tid att försöka hjälpa mig. Jag klarar att hantera det mamma säger direkt till mig. Men inte att hon säger så till ett av mina barn. Och det går inte att prata med henne om det. Inte en chans.
Kram
Anna-Karin
Hej Fredrika,
SvaraRaderaDu sätter ord på min känsla; "Hur f-n......."
Det undrar jag också. Jag kommer aldrig att få svar på den frågan, känner jag.
Tack för din kram. Kram till dig också, Fredrika.
Måtte bara jag själv vara en tillräckligt bra mamma. Det är det enda jag själv kan påverka.
Kram
Anna-Karin