En historia om medmänsklighet

Mamma satt i den syrenlila småblommiga sjukhusrocken mitt emot mig och sa "Du förstår, i tisdags, då hade jag bett hemtjänsten att gå till bageriet för att köpa det där goda brödet som jag gillar. Och så kom den lilla flickan från hemtjänsten tillbaka och berättade att hon hade fått beställa brödet för det var slut. Hon ville att jag skulle hämta det själv senare samma dag. Så på eftermiddagen tog jag rollatorn och gav mig iväg fast att det var så varmt och kvavt i luften."

Mamma log i stolen där hon satt och fiskmåsarna flög högre än sjukhustaken, de skränade fast det var ett vackert skränande. Himlen var blå, allt var så somrigt och jag hade fortfarande svårt att fatta att mamma var på sjukhuset och fick blod nu igen.

"När jag kom till blomsteraffären" fortsatte mamma, "kände jag att jag blev så trött, så trött. Det var som att benen inte ville bära mig. Så jag gick in och satte mig på en stol där. Då kom han som har blomsteraffären fram till mig och frågade om jag ville ha ett glas vatten att dricka. Och så hämtade han det till mig och jag drack. Sedan frågade han mig vart jag skulle, vart jag var på väg. Han är så trevlig, affärsinnehavaren, han har alltid varit så vänlig när jag varit där och handlat blommor. Jag berättade att jag skulle hämta ett bröd på bageriet som var beställt till mig. Då sa han  "Det kan jag hämta åt dig, bara flickorna jag har anställda kommer snart efter sin rast så ska jag fixa det."

"Sedan, om en stund, när de andra som jobbade var på plats igen, gick mannen som har blomsteraffären och hämtade brödet åt mig på bageriet, fortsatte mamma, medan jag satt kvar och vilade mig bland alla de vackra blommorna i hans affär. "Jag hade köpt en liten mjuk nalle i blomsteraffären och mannen la nallen högst upp ovanpå de doftande, nybakta, varma bröden när han gav mig påsen."

"Han frågade mig hur jag mådde. Om jag vile så kunde han följa mig hem. Men då sa jag till honom att tack, men jag klarar mig. Blir jag för trött så finns det alltid någon människa på trottoaren här i staden som hjälper mig, det vet jag. Då log han mot mig och jag log mot honom och så öppnade han dörren åt mig så att jag kunde gå ut och gå hem igen."

"Jag var så trött när jag kom hem efter promenaden" sa mamma. "Nallen sattte jag på min gamla, stora bibel, såg du honom, förresten, nallen, när du var hemma hos mig och packade ihop mina saker som jag skulle ha med till sjukhuset?"

"Jo" svarade jag och log. "Jag såg den lilla mjuka nallen som satt på din stora bibel och jag förstod att du hade köpt dig den någonstans."

"Ja", sa mamma. "Den var så liten, så söt och mjuk och jag ville ha med mig ett fint minne hem från blomsteraffären. En snällare människa än han som jobbar där, det får man leta efter."