Hon: "Så glad jag är att jag har mina vänner i cyberrymden. De är alltid vänliga, ryter inte, skriver vackra och visa saker, det gör mig så gott i själ och hjärta".
Äntligen kom jag igenom cyberdimman! Jag har inga visa råd att komma med, men nog kan jag skicka både kaffe och pepparkakspaket till dig kära lilla Anna-Karin :) Då hej-kuar vi väl vidare? Kalle
Kalle: Oj, så glad jag blev att du hittat hit genom cyberdimman! Varmt välkommen till min sida här, hoppas att du ska trivas lika bra här som i mitt förra blogghem på Passagen. :)
Idag regnar det som bara den utanför mitt fönster. Kaffe och pepparkakor skulle passa bra nu.
Kalle: Ha, ha.. först nu vaknade jag till och förstod det roliga i att du skriver att du kan skicka kaffe och pepparkakor till mig. Det blev så roligt med tanke på vad jag skrivit i mitt inlägg. :))))
Jo, det händer ju faktiskt på riktigt att mina vänner i cyberrymden också skickar mat till mig. ;) Ha, ha.. tack för skrattet, Kalle! Och för pepparkakorna du skickat till mig, det glömmer jag nog aldrig. :)
Visst skulle jag bjuda på mat också IRL, men detta med Cybermat för böpggandet är få förunnat -- och skulle nog kräva annan disciplin än jag förmår. Mvh LW
Cathrin: Ja, kanske känns vännerna i cyberrymden ibland som att de är till låns. Men till och med mina barn är ju till låns, tänker jag. Vissa människor följer oss genom hela livet. Andra sveper förbi som en frisk fläkt och man glömmer dem aldrig i alla fall. De lever kvar inom en. :)
Vi behöver alla näring på olika sätt... Det är ju som du skriver A-K att vi har allt i livet till låns, men då borde vi oxå vara mer rädda om det och om varann! Präktigt värre, Annika
Annika: Visst skulle vi vara mer rädda om både varandra och också annat som vi har till låns. Vi är olika och saker kan betyda olika mycket för oss. Det är viktigt att man respekterar varandras behov som människor, tycker jag.
Jag är glad att du kikade in här och skrev till mig, Annika. Vi hörs i cyberrymden!
Äntligen kom jag igenom cyberdimman!
SvaraRaderaJag har inga visa råd att komma med, men nog kan
jag skicka både kaffe och pepparkakspaket till dig
kära lilla Anna-Karin :)
Då hej-kuar vi väl vidare? Kalle
Kalle: Oj, så glad jag blev att du hittat hit genom cyberdimman! Varmt välkommen till min sida här, hoppas att du ska trivas lika bra här som i mitt förra blogghem på Passagen. :)
SvaraRaderaIdag regnar det som bara den utanför mitt fönster. Kaffe och pepparkakor skulle passa bra nu.
Jag önskar att du har sol hos dig. :)
Kram!
Kalle: Ha, ha.. först nu vaknade jag till och förstod det roliga i att du skriver att du kan skicka kaffe och pepparkakor till mig. Det blev så roligt med tanke på vad jag skrivit i mitt inlägg. :))))
SvaraRaderaJo, det händer ju faktiskt på riktigt att mina vänner i cyberrymden också skickar mat till mig. ;) Ha, ha.. tack för skrattet, Kalle! Och för pepparkakorna du skickat till mig, det glömmer jag nog aldrig. :)
Kram
Anna-Karin
Visst skulle jag bjuda på mat också IRL, men detta med Cybermat för böpggandet är få förunnat -- och skulle nog kräva annan disciplin än jag förmår. Mvh LW
SvaraRaderaUndrar hur böpggandet blev till - behöver nog kaffe till mitt bloggande nu.
SvaraRaderaJo, vänner i cyberrymden är gott att ha, men jag har förstått att det är vänner som man bara har till låns.
SvaraRaderaLiberum: Tack för ditt bloggande här. Mat IRL tackar jag inte nej till om jag blir bjuden på det. ;) Hoppas att du fick ditt kaffe i morse. :)
SvaraRaderaKram!
Cathrin: Ja, kanske känns vännerna i cyberrymden ibland som att de är till låns. Men till och med mina barn är ju till låns, tänker jag. Vissa människor följer oss genom hela livet. Andra sveper förbi som en frisk fläkt och man glömmer dem aldrig i alla fall. De lever kvar inom en. :)
SvaraRaderaKram!
Vi behöver alla näring på olika sätt...
SvaraRaderaDet är ju som du skriver A-K att vi har allt i livet till låns, men då borde vi oxå vara mer rädda om det och om varann!
Präktigt värre,
Annika
Annika: Visst skulle vi vara mer rädda om både varandra och också annat som vi har till låns. Vi är olika och saker kan betyda olika mycket för oss. Det är viktigt att man respekterar varandras behov som människor, tycker jag.
SvaraRaderaJag är glad att du kikade in här och skrev till mig, Annika. Vi hörs i cyberrymden!
Kram!