Det kaotiska livet

Livet är kaos blandat med lugn. Det  händer saker när jag lever mitt liv. Ibland händer det lite för mycket på en gång så allt känns som ett kaos. Ibland ett litet kaos, som löser sig på en timme eller en dag. Ibland kaos som känns omöjliga att ta sig igenom. Som det kanske tar tio år innan lugnet lägger sig igen. Men. Det lägger sig, kaoset. Förr eller senare lägger sig alla kaos. Lugnet, friden och vilan infinner sig. Tills nästa kaos dyker upp.

När man är där, mitt inne i kaoset, kan det kännas svårt att tro att man någon gång ska få vila. Just då är det så viktigt att idissla just det för sig själv; det här kommer att bli bra, det här kommer att lugna ned sig, det här kommer att gå över. Under tiden vara snäll och tillåtande mot mig själv. Göra det jag kan för att ha det så bra som möjligt trots omständigheterna. Drömma om hur bra allt kommer att bli och sträva efter att nå dit på något litet sätt, en dag i taget.

Det är i lugnet efter kaoset som man verkligen ska unna sig vilan. Njuta! Ha roligt! Se till att hämta kraft. Ta extra hand om sig. Njuta av att livet just nu är i balans. Får man möjlighet att göra det, har man kraften när nästa kaos kommer.

Det är när det ena kaoset går in i ett annat kaos hela tiden under mycket lång tid och man aldrig får chansen att vila, att pausa mellan varven, det är då det kan gå så långt att man går in i väggen. Den där stunden när både kropp och själ samtidigt bestämmer sig för att "Nu lägger vi av. Nu vägrar vi. Nu strejkar vi. Det här är helt enkelt för mycket."

Alla kaos går över. Det tar bara olika lång tid, beroende på vilket kaos det handlar om. Det har känts trösterikt för mig många gånger i mitt liv att ha med mig den tanken.

Kaos innebär också alltid en möjlighet till utveckling och mognad för mig som människa.

Egentligen tror jag att livet skulle bli ganska trist om det inte fanns några kaos.

Hur gör du för att ta dig igenom det du känner som ett kaos?