lördag 1 oktober 2011
Fira mammas 85-årsdag
Idag ska vi fira min lilla sega och glada mamma som fyller 85 år den 9 oktober. Vi vill passa på att fira henne nu när båda döttrarna är hemma i helgen. Vi ska fira mamma med smörgåstårta, blommor, sång och presenter. Jag ska ge henne den fina varma koftan i modern höstfärg som är på bilden. Jag har köpt koftan på Åhléns, den var alldeles nyinkommen. Den kommer mamma att gilla, tror jag.
Det känns väldigt speciellt just idag att fira min mammas födelsedag. Minnet från i våras griper tag så starkt i mig igen. Minnet från sjukhuset när läkarna där sa att min mamma hade klarat högst två dagar till om inte hon kommit in till sjukhuset då. Så nära att dö var hon. Av uttorkning och av det låga blodvärdet och av att hon inte ätit ordentligt på väldigt länge på grund av svampen hon hade i munnen.
Min mamma kunde varit död idag. Men hon lever. Så många gånger i mitt liv som jag sett min lilla mamma resa sig igen när ingen annan trott att hon skulle göra det. Jag funderar ibland hur många gånger till jag kommer att få se henne resa sig igen innan hon en dag dör. Men idag lever hon.
"Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år. Javisst ska hon leva, javisst ska hon leva, javisst ska hon leva uti hundrade år!"
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hälsa din mamma, Ingrid Margareta från Kalle på bloggen, att hon
SvaraRaderamå leva tills koftan blir uppsliten. Maskrossläktet förgås inte så lätt.
Nu är man gammal . . . . . . . . . . . .Far så snabbt iväg
sade hundraåringen . . . . . . . . . . . .våra flyktiga dagar
men det tog sin tid. . . . . . . . . . . . . minnen lämnas kvar
Igår var det nog sommarens sista och vackraste dag.
Jag hoppas ert kalas blir trevligt. 4 Hurra Anna-Karin :)
Kalle: Igår var min mamma ganska pigg och glad. Idag är hon det inte. Jag undrar hur det är med henne egentligen. Jag märker att hon inte längre minns sådant som hon brukat minnas förut. Namn t ex. Och hon kunde inte komma ihåg igår vad det var för år. Ibland känner jag mig rädd för vad som ska komma. Men det är livets gång, jag försöker ta in det bara, det är en process.
SvaraRaderaKalaset var fint i alla fall. Det ska jag vårda ömt i mitt minne. :)
Kram!