Det är två plusgrader och rimfrost på marken och hustaken. Jag värmer mig en kopp thé. Från mitt fönster ser jag de många fåglarna i trädgården. Plötsligt är där en domherre. Så vacker med de skarpa gränserna mellan färgerna rött, svart och vitt. Men samtidigt ett tecken om vintern som ska komma. Tanken får tårarna att stiga upp i mina ögon.
Stilla faller lönnlöven. Det är en stilla morgon. Knappast en vindpust. Så stilla faller lönnlöven. Röda. Guldgula. Ett efter ett. Gräsmattan täcks alltmer för varje löv som faller av de gyllene löven. Löven som fladdrade en sommar i vinden och året var 2012. De har fladdrat färdigt nu. Dansat färdigt. De faller till marken. Ett efter ett. Bildar en gul matta kring trädet. En matta som sprider sig vidare och vidare ut över trädgårdens gräsmatta. Samlar sig i stora högar bland vinbärsbuskarna och under jasminbusken.
Himlen är ljusblå. Jag ser ränder av flygplan på himlen. De är redan på väg att suddas ut. De finns en tid. Sedan inte mera. Det jag ser därute finns en tid. Sedan inte mera. Skogslönnen. Gräset. Fåglarna. Precis som jag själv.
Jag lever här och nu. En dag finns inte heller jag mera. En dag kommer min dans att vara slut. En dag kommer jag att falla som lönnens löv därute. Jag kommer kanske att vara ett minne för någon. Ett minne om en sommar innan höstlöven föll.
Jag ska ta vara på dagen jag fått idag. Jag är trött. Men jag lever.
Hej Anna-Karin
SvaraRaderaLäser mellan raderna, att du inte mår så bra :-(Hoppas jag har fel).
Hösten gillar jag. Vilka färger, vilken luft!
Naturen ska bara vila lite, innan den kommer igen med raska steg i vår.
Kram
Gör som din frodiga lönn, sommarsamla energi, växer så
SvaraRaderadet knakar. Har tydligen mycket god åtkomst av vatten.
Vetenskapen tror . . . . . . . . . . . . . Så länge jag lever
sig snart kunna bevisa . . . . . . . . Anna-Karin maskrosvän
att vi inte finns. . . . . . . . . . . . . . . . skall jag minnas dig.
Men jag tror inte att vi bara är reducerbara nollor. Nu skall
jag ut och leta gula lönnlöv. Fotokram från Kalle. :)
Hösten är vacker, med alla vackra färger.Men jag tycker inte om denna årstid.Har aldrig gjort det, min årstid är VÅREN. Hösten är för mörk för att jag ska trivas. Men man kan ju tända lite ljus o glömma för stunden.
SvaraRaderaVarma kramar o tankar till dig!
Anna-K
Susanne: Det är tungt ibland på morgnarna, som det var när jag skrev det här inlägget. Jag är trött nu och då kan allt kännas tungt ibland. Det har varit mycket stress kring mig länge och det är det fortfarande delvis.
SvaraRaderaMen om jag bara håller ut och tar hand om mig får jag tillbaka energin igen. Tack för dina rader till mig. Jag tycker om den friska luften på hösten. Och de klara färgerna. Mörkret kan också vara mysigt.
Kram!
Kalle: Fint att du skriver att du kommer att minnas mig. Och jag kommer att minnas dig, Kalle.
SvaraRaderaJag tror att vi lever vidare på något sätt. Jag tror att själen i oss lever vidare. :)
Kram!
Anna-k: Jag tycker också om hösten på många sätt. Innan jag rasade ihop älskade jag hösten, kan jag ärligt säga. Jag älskade att höra löven prassla under mina fötter.
SvaraRaderaMen sedan jag rasade ihop tynger mörkret mig mer än det gjorde förut. Jag får vara vaksam så jag inte hamnar i deppiga tankar alltför ofta. Det har varit mycket stress för mig det här året och det håller delvis på fortfarande. Så jag får ta hand om mig, ha tålamod. En dag blir det bättre igen.
Vår ... åh, denna ljuvliga tid! En dag är den här igen. :)
Kram!
Läser rad för rad...
SvaraRaderaBakom ögonlocken bultar och brinner det
Känner hur tårarna sakta formar sej
för att svärma över och rinna varmt ner för
kinden
Snälla Du Tack för det Du skriver
Så länge jag får läsa så länge vill jag orka
KRAMAR från Louise
Tack för stämningen, denna gillade jag mycket.
SvaraRaderaVi lever bara i nuet.
Kram Fredrik
Louise: Tack för att du läser och för det du skriver till mig, det känns bra att veta att du fortsätter att följa min blogg.
SvaraRaderaAllt gott till dig, ta väl hand om dig och stor kram!
Anna-Karin
Fredrik: Tack, Fredrik. :) J
SvaraRaderaJa, om vi missar att vara i nuet, vilket vi människor ju så ofta gör, då missar vi ju själva livet som pågår just nu. Jag får påminna mig själv om det ibland. Det är så lätt att glömma det. Att antingen fastna i tankar bakåt eller framåt.
Kram!