Dina mjuka, ljust grå lockar som en vild gloria kring ditt vackra ansikte. Dina ljusblå, öppna ögon möter mina. Du ler mot mig.
I det småblommiga nattlinnet, koftan och de svarta skorna vandrar du omkring i den lilla yta som nu är din värld. De få kvadratmetrarna som är ditt hem. Den yta du rör dig över nu för tiden.
Julgruppen du får av mig blir du glad för. Du har inte kunnat äta nu igen. Det kväljer dig. Jag har köpt lussekatter och goda kakor med kanel och socker på. Det kväljer dig. Expressen däremot, den blir du glad för. Jag häller upp kaffe till dig och mig. Det kväljer dig.
"Man kanske inte behöver så mycket mat när man är på väg att bli en ängel", tänker jag.
Du pratar om att du vill ha en liten begravning. Bara de allra närmaste.
"För de är de enda som verkligen finns där för en den dagen man behöver hjälp i livet", säger du. "Fast jag vill leva länge till", lägger du till.
Du ställer dig vid fönstret och tittar ut. Jag ser hur tunn du har blivit på bara några dagar. Du är vacker. Så tunn, spröd som jag aldrig sett dig förut. Nästan genomskinlig.
"Kanske behöver man inte längre något hull, när man är på väg att bli en ängel", tänker jag.
Sedan blir du trött. Du vill lägga dig i sängen igen och vila. Du har sovit mycket.
"Man kanske behöver mycket sömn när man är på väg att bli en ängel", tänker jag. "Kanske blir man trött av förvandlingen."
Jag kramar dig mjukt innan jag går. Håller om dig länge. Dina skuldror känns som början till vingarna. Du, min mamma, är så liten. Så pytteliten. Och jag, din dotter, känner mig så stor. Du är varm, levande. Fortfarande. Alldeles klar i dina tankar. Säger vackra saker om livet till mig.
"Kanske är man så varm i hjärtat och själen när man är på väg att bli en ängel", tänker jag.
En dag kommer du att sväva bort från mig. Kanske blir det på natten. När världen sover.
Kanske ... släpper dina fötter från marken då. Kanske ... breder du ut dina tunna, genomskinliga armar och svävar stilla bort genom den mörka natten.
Uppåt ...
Uppåt ...
Uppåt ...
Kanske säger du farväl till mig innan du reser?
"Du låser väl om mig?", hör jag dig ropa från sängen när jag går.
"Ja, mamma. Jag låser", svarar jag.
Jag vrider om nyckeln.
Sedan strömmar tårarna nedför mina kinder.
Fast ... man behöver kanske inte fälla tårar över den, som lika stilla som en sommarvind, är på väg att bli en ängel.
Ljuvligt,sorgligt härligt... kram o tack...
SvaraRaderaÅh så vackert till din fina mamma ! Så mycket kärlek ! ÄR säkert på att du har rätt goa du ! När Man är en ängel behöver man ingenting annat en det vackra som finns inom oss ! <3<3<3 Stor styrke-kram till dig ! // Anna Falkenbeg
SvaraRadera❤
SvaraRaderaSå vackert du skriver om din mamma...
SvaraRaderaKRAM
Du har mycket kärlek till din mamma, och fått en insikt. Tack för att du delar med dig av dessa djupa tankar. När vår pappa låg inför döden satt vi alla 8 syskon runt honom och grät... Men efter ett par dagar fick jag ett nytt perspektiv, de väntade på honom med glädje i himlen.. Hans mamma dog ju när han var liten.
SvaraRaderaKram från carola
Väldigt vackert skrivet Anna-Karin.
SvaraRaderaJag känner igen mig på varje ord, exakt så kände jag den sista tiden med mamma. Varje gång jag gick var jag rädd att mamma skulle bli en ängel. Och sprida ut sina vingar och åka ifrån mig.
Idag är hon en ängel som följer mig, jag känner henne runtomkring. Jag kan inte se henne men hon finns där! Och det är jag så oerhört tacksam för.
Kram
MariLou
Anna-Karin, "färdskrivare" Den fina kärleksfulla texten skall jag klippa ut och spara så länge jag lever. Tack från Kalle.
SvaraRaderaEwa: Tack <3
SvaraRaderaKram
Moonwistler: Tack! <3
SvaraRaderaKram
Marika: <3
SvaraRaderaKram
Gunilla: Tack, fina Gunilla. <3
SvaraRaderaKram
Carola: Tack, Carola, för det du skriver till mig. <3
SvaraRaderaKram
MariLou: Tack för de fina orden till mig. <3
SvaraRaderaKram
Kalle: Tack, Kalle, nu blev jag rörd när jag läste det du skrev. <3
SvaraRaderaKram
Mycket vackert! Kram
SvaraRaderaAtt det finns så mycket skönhet runt en gammal människa som är på väg att lämna över sig.
SvaraRadera♥ Värme och kärlek ♥
SvaraRaderaTack! Det behövs att någon sätter ord på livet -i alla skeden!
SvaraRadera/Anette
Moi: Tack, Moi, allt gott till dig. <3
SvaraRaderaKram
Lilla grisen: Tack. <3
SvaraRaderaDet finns lika mycket skönhet i slutet som i början av livet, känner jag det som. Jag har upplevt det förut, vid "naturlig" död, d v s inte självmord, det var något helt annat för mig.
Vi kommer lika "nakna" till den här världen som vi lämnar den. Ibland frågar jag mig, varför vi är så ivriga att samla på oss en massa saker, döda ting, när vi ändå ska lämna dem en dag? Det är ett mysterium för mig. Jag tror att du känner/tänker som jag där, Lilla grisen.
Tack för dina ord till mig, allt gott till dig.
Kram
Gökboet: Tack. <3
SvaraRaderaDetsamma tillbaka till dig, fina Gökboet.
Kram
Anette: Tack. <3
SvaraRaderaAtt dö är ju lika naturligt som att födas för oss människor, för allt levande i världen. Eller så kan man tänka att det är lika märkligt, lika fantastiskt.
Men det är tungt att tänka tanken att man en dag inte längre har varandra på samma sätt i livet som man alltid har haft. För mig känns tanken på att min mamma är på väg att försvinna bort från mig mycket jobbig, jag gråter ofta just nu. Men allt jag vill är att hon slipper att ha ont och att hon får ha det så som hon själv vill ha det, så långt det är möjligt.
Ovissheten är också tung, att inte veta när eller hur döden kommer. Jag känner mig ständigt beredd, det blir spänningar i mig, antingen jag vill det eller inte.
Tack igen för de fina orden du skriver till mig.
Kram
Så vackert skrivet Anna-Karin. Tänker på min lilla mamma som blev en ängel 1997. Det har gått många år, men känns nära ändå. Särskilt nu till jul. Men hoppas du får en fin jul ihop med lilla Mimmi, att krama en liten hund är underbart. Ha det fint
SvaraRaderaCarina: Tack, Carina! <3
SvaraRaderaMan glömmer nog aldrig sin mamma, tror jag. Hon lever kvar inom en, i hjärtat. Och speciellt vid sådana högtider som jul, tänker jag.
Det är härligt att jag fått lilla Mimmi i huset, det var verkligen precis vad jag behövde efter allt som varit det senaste året i mitt liv och fortfarande delvis är.
Vi hörs och kanske kan vi gå hundpromenad tillsammans någon gång, du och jag. :)
Kram!