Nu är maken hemma och jag försöker pusta ut.
Troligen en mycket kraftig stressreaktion, alltså ingen stroke. Mediciner utskrivna + tankar kring kost och motion.
Jag är tacksam och önskar att han tar till sig det som hänt. Att han hittar sitt sätt att få mindre stress i sitt liv.
Tack alla som tänkt på oss.
Nu blir det fokus på dotterns bal och student.
Oro blir till tacksamhet som blir till glädje!
Skönt att läsa A-K.
SvaraRaderaNu hoppas jag att du riktigt kan ta till vara på de fina och roliga stunderna som är på G.
Soliga hälsningar!
Bra att höra, hoppas allt blir bättre nu. Tänk att livet är så nära hela tiden, viker aldrig av. Njut av studenttider och lite flärd och glamour det är du värd!!
SvaraRaderaAnnika
Ta hand om er! KRAM!
SvaraRadera