Mimmi på äventyr i stan

Igår åkte Mimmi hiss. Det kallas social träning. Hundvalpen ska prova så många olika saker i olika miljöer som möjligt medan hon fortfarande inte har så mycket riskmedvetenhet. Hissen var inget problem för Mimmi. Jag undrar vad som är det. Hon är en kaxig, nyfiken och självsäker liten tjej.

Åka bil är inget problem med Mimmi. Hon är mest på landet utanför stan, så när hon kommer in till stan kan hon knappt ta ögonen från trafiken. Hon verkar motorintresserad. Jag behöver se upp så att hon inte kommer för nära bilarna och trafiken.

Jag höll ganska kort koppel när vi gick på trottoaren. Sedan gick vi in på en gångväg. Jag släppte på kopplet. Plötsligt hoppade det fram tre riktigt stora harar ur en buske. Jag har inte sett några stora harar på landet där jag bor nu i vinter. De var tydligen i stan. Mimmi tittade länge efter dem.

Sedan fick hon syn på barnen på dagisgården som lekte. Hennes svanstipp började svänga intensivt fram och tillbaka. Hon ville leka. Mimmi blir alltid lika glad så fort hon får se en människa. Hon viftar vänligt på svansen åt alla hon möter. Fast är det okända människor märker jag att hon går närmre mig. Det tycker jag är bra. Bra att hon gör skillnad på "sin" flock och de andra. Att hon känner sig trygg när hon är nära mig.

Det dök upp en vacker, stor helvit katt på gatan där vi gick. Katten hade ett vitt halsband med gnistrande stenar. Hon såg ut som den vita katten Duchesse i Aristocats. Och hon ville hälsa på Mimmi. Mimmi som är van vid vår katt ville också hälsa. Fast det ville inte jag. Det känns osäkert med okända djur som vi möter.

Jag lyfte upp Mimmi och gick iväg med henne i famnen. Den vita katten följde efter oss. Länge. Längre än jag kunde tro att hon skulle göra. Till sist vek hon av åt ett annat håll. Jag kunde släppa ned Mimmi igen.

Det händer allt färre "olyckor" inomhus nu och Mimmi gör allt mer det hon "ska" därute i stället. Hon växer så det knakar. Det märks inte minst på hennes ben. De känns lite "kalvlika".

I morse ställde hon sig upp mot min säng när jag vaknade för att hälsa på mig. Hennes tassar når upp så högt nu att hon kan ställa sig upp mot sängen. Eller mot den gamla kistan som min katt brukar sitta på. Till min katts stora förvåning. Nu får hon sätta sig ännu högre upp när hon vill vara ifred.