Det är tio personer före min mamma i kön till korttidsboendet. Samtliga tio som är före min mamma i kön kommer direkt från sjukhuset.
Som alternativ till korttidsboende, erbjöd hemtjänsten henne idag ... näringsdrycker.
Jag har aldrig förut någonsin sett min mamma så tunn som hon är nu. Långsamt ser jag henne tyna bort. Hon orkar inte alltid längre göra sig mat själv. Undernärd var hon redan i höstas.
Det gör så grymt ont i mig. Särskilt att lämna henne ensam i sin säng på kvällen gör så ont i mig.
Jag ber om hjälp. Fast det finns ingen hjälp att få.
Först måste hon bli så svag att man tar in henne på sjukhuset. Så att hon sedan kan komma därifrån till korttidsboendet. Om hon lever då.
Jag känner mig maktlös.
Gud så fruktansvärt!!! Det nyper och nyper i hjärtat att läsa. är dom inte kloka??? Skriv vännen en artikel om detta. Låt pennan vara svärdet i detta fall. Jag ber innerligt att det ska lösa sig för din fina lilla mamma!! Kramar fintjejen, i massor!!
SvaraRaderaDouble J, det är så vackert med den empati som visar med dina ord. Empati gör ont, fast är en gåva som vissa av oss fått.
RaderaJag skulle så gärna vilja skriva om det jag upplever kring min mamma. Fast just nu ger jag den energi jag har åt min mamma och jobbet. Det får räcka med att blogga lite när jag vill det just nu, det hjälper mig att glömma en liten stund. Var sak har sin tid.
Jag vet inte om jag vill bli gammal så som jag ser att det kan fungera inom äldrevården. Jag har fler negativa erfarenheter från det, även om jag också sett det som varit bra.
Kramar tillbaka till dig, du fina tjej och tack för att du skrev till mig, det värmer mig.
Kan inte din mamma korttidsbo hemma hos dig Anna-Karin?
SvaraRaderaMinskar kanske din hjälplöshet lite. Vänligen Kalle.
Det skulle vara fint om min mamma kunde korttidsbo hemma hos mig. Fast det är inte så enkelt som det kan verka. Allting skriver jag inte om här i min blogg.
RaderaTack ändå för att du försöker ge mig råd på vägen.
Ha en fin helg, Kalle!
Kram!
Tack, Gökboet. <3<3
SvaraRaderaVarm kram till dig och allt gott.
Kära Anna-Karin!
SvaraRaderaDet gör ont att läsa om er situation. Att du inte kan ha din mamma hemma förstår jag fullt ut. Det är ingen som begär heller...
Kan du inte få ökad hemtjänst? Med nattillsyn mm.
Det är alltid ont om korttidsplatser, tyvärr är det nog så i hela landet. Du har inte tanken på att låta din mamma ställa sig i kön för ett permanent boende? Kanske du kan hitta ett boende som skulle kännas rätt.
Förstår att du lägger nästan all din energi och oro på din mamma i nuläget och jag hoppas det löser sig till det bättre snart....
KRAM
Tack för din omtanke, Gunilla. Den värmer och stöttar mig.
RaderaKRAM
Förstår precis hur du känner..........vi är i samma sits :-(
SvaraRaderaDet gör verkligen ont
Kram
Susanne
Tack, Susanne, jag önskar att du också ska orka. För det här gör ont att vara med om.
RaderaStor kram till dig