tisdag 28 februari 2012

Mammas farväl



"Åh, jag känner mig så lycklig att det känns som att jag ska gå på bröllop", sa mamma och hela hennes ansikte strålade mot mig ikväll där hon låg i sängen på sjukhuset.

Jag hade precis berättat för henne att imorgon får hon lämna sjukhuset för att komma till ett korttidsboende nära där jag bor.

Sedan tog min underbara, starka, kloka, visa, vackra mamma farväl av mig och mina nära på sitt alldeles eget, äkta, ärliga och speciella sätt. Hon berättade hur nöjd och tacksam hon känner sig att ha fått bli 85 år gammal. Hon sa att hon har inte ont och att hon är så lycklig att hon inte har ont. Hon sa att hon är inte rädd för att dö, trots att hon vet att hon är på väg att dö.

Vi kramade varandra länge flera gånger. Jag pussade henne på pannan och strök hennes silvergrå lockar. Vi talade om hur mycket vi älskar varandra. Jag tackade henne för allt hon gett mig, för att hon varit min mamma.

Mammas läkare talade med både henne och mig idag. Min mamma är mycket medveten om det som sker nu, enligt läkaren. Så känner jag det också.

Jag beundrar den styrka min mamma visar nu. Jag önskar att jag, när den dagen kommer, ska vara så stark som hon är.

Ja, mamma. Nu gör vi det. Vi gör ett "Happy End". Igen. Och vinkar glatt till varandra när vi skils åt. Med en känsla av att vi kommer att ses igen. Någon gång. Någonstans.

En gång sov jag under ditt hjärta, mamma.

För evigt bor vi i varandras hjärtan.

Ske det som nu ska ske.

En dag i taget.

16 kommentarer:

  1. Åh, så vackert. Just sådär inbillar jag mig att vi alla skulle vilja gå vidare. Fast sedan tänker jag att det kan jag inte veta något om för fast vi är lika så tänker vi ibland väldigt olika.
    För mig känns i alla fall detdär helt underbart. Att alla är trygga i situationen och har fått säga det de har på hjärtat.
    Kärlek och välsignelse till er.
    Hjärtekram från
    Pia

    SvaraRadera
  2. vackert. Tänk om alla kunde känna så som hon gör.
    Och samtidigt tänker jag på dig A-K. Hur det var och ändå känner du så starkt. Skönt att kunna göra det sitället för att ätas upp av sorg o bitterhet.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Blir väldigt rörd, tänker på din mamma, på er, Kalle, hennes systrar.........Ni verkar hantera det här väldigt bra. Skönt att din mamma inte känner någon smärta. Även vi har många fina minnen, i synnerhet då de nu vuxna barnen var yngre.

    Kvinnan vid gatan bredvid

    SvaraRadera
  4. Jaa, Anna-Karin..........jag har ju lite av samma situation här. Hoppas jag kan ha samma känsla som du, när det är dags.
    Kramar Susanne

    SvaraRadera
  5. Fint att läsa att ni har en sådan stark närvaro och kärlek till varandra.Tänk att få lämna jordelivet med en sådan värdighet.Måste kännas tryggt för dig Anna-Karin,och kanske är det inte lika tungt att bära sorgen då,tänker jag.
    Varm Kram Nina

    SvaraRadera
  6. Riktigt hjärtinnerligt och fint!

    SvaraRadera
  7. Så underbart vackert ♥ Jag blir alldeles varm hjärtat ♥

    Min önskan är att få känna likadant den dagen det är dax att lämna denna jord ♥

    Blir också så glad för att du få denna upplevelsen som du får med din mamma, det värmer extra i mitt hjärta ♥

    Kärlek ♥ Anna

    SvaraRadera
  8. Så otroligt vackert skrivet. Mina föräldrar är i ungefär samma ålder. Men jag vill ha kvar dem för evigt!!!

    SvaraRadera
  9. Vet inte vad jag skall skriva Anna-Karin, försöker om jag kan.

    Lite mera tid
    liksom för februari
    gavs till din mamma!

    Därför föreslår jag att skottdagen blir till allmän helgdag.
    Jorden hinner inte med i almanackan och det gör ju inte
    vi heller. Hjärtlig hälsning från Kalle i Tallbacken.

    SvaraRadera
  10. Vet du om att det står i bibeln att Gud förberder en bröllopsfest Anna-Karin ? Så vackert...stor kram från Carola

    SvaraRadera
  11. Den dagen kommer ju alltid när det är dags att ta farväl. Min far blev också 85 och han visade ingen rädsla för att dö. Kanske känner man när det är dags. Med de band ni verkar ha tror jag säkert ni ses igen. kram C

    SvaraRadera
  12. Så starka ni är du och din Mamma Anna-Karin.Minns min egen rädsla för att mista mina föräldrar,redan som barn.Men någonstans ifrån kommer styrkan som man inte tror sig ha.Skönt att din Mamma inte har ont.
    Det är lite svårt att hitta orden,men Kram på er Båda och tack för att du skriver så vackert.

    SvaraRadera
  13. Du skriver så vackert och kärleksfullt och jag njuter av dun mammas lugn. Hoppas du också kan känna en gnutta av den.
    Styrkekram

    SvaraRadera
  14. Många kan kanske tycka att jag är känslokall som skrev njuter av din mammas lugn. Men jag tror att du A-K förstår. Jag har 24 års erfarenhet från åldringvården och livets sista slut. Det är inte alla gånger det är så här smärtfritt och kärleksfullt, Det var de jag ville förmedla med mina ord.

    KRAM

    SvaraRadera
  15. Tack ALLA för de vackra orden ni skriver till mig. Jag är överväldigad och det ni skriver betyder mycket för mig.

    Det enda jag önskar nu är att min mamma ska slippa att lida så långt som det är möjligt. Hur lång tid det här kommer att ta är det ingen som vet. Vissa dagar kan jag känna ett litet hopp börja spira i mig igen. Andra dagar känner jag maktlöshet, hopplöshet.

    Livet innehåller verkligen både ljus och mörker. Ljuset just nu är att boendet där min mamma är, är riktigt bra, jag är så tacksam för det, för personalen och för den ombonade miljön och för att jag har nära när jag ska besöka min mamma.

    Varm kram till era alla och allt gott!

    SvaraRadera