Tack alla som skriver till mig och stöttar mig på olika sätt nu när min mamma är döende. Det ni skriver till mig bär mig genom det jag upplever nu.
Jag är så trött nu. Fast det är ingenting jämfört med hur trött min
mamma är. Det har varit och är fortfarande en så märklig tid i mitt liv.
Stunder av glädje, lycka och tacksamhet blandas med stunder av sorg.
Jag försöker att samla kraft och att ta hand om mig så gott som det går
på den här resan. Jag längtar efter den helt vanliga lugna
vardagslunken.
Jag önskar att ni gör detsamma som jag försöker att göra; att ni tar hand om er.
Allt gott till er alla!
Anna-Karin
Ni finns i mina tankar... Varm kram!
SvaraRaderaJa,den tiden man genomgår tillsammans med sin döende mamma är en oerhört märklig upplevelse. Den går inte att beskriva faktiskt.
SvaraRaderaSjälv kände jag mig som i en skör bubbla som kunde brista när som helst, samtidigt ointaglig för någon annan mer än mamma.
Jag såg och hörde men ändå inte på något sätt. Kände mig inlindad i bomull. Grät i de mest konstiga situationer men kunde inte gråta då jag egentligen tyckte att jag "borde" gråta.
Har aldrig stått min mamma så nära som då. Prästen som höll begravningsgudstjänsten sa efteråt, vid ett samtal, att mamma och jag levt i symbios och därför så svårt att släppa taget.
Själv hade jag aldrig tänkt så men inser att han hade helt rätt.
Nog om mig nu.
Var rädd om dig Anna Karin men var inte rädd.
Som jag skrev tidigare i en kommentar:
Allt blir bra!
Kram och tack för dina inlägg som hjälper mig bearbeta utan att du har en aning om det.
Ninacian/Nincasol
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!!!!!!
SvaraRaderaJag skickar dig en påse styrka. Jag vet absolut vad du går igenom. Min pappa dog för snart 10 år sedan. Vi vårdade pappa hemma hos mig sista tiden. Vi hade god hjälp av hemsjukvård. Det är tungt när man vet vart åt resan går. Men jag tror att man hittar styrka när man behöver. All det man får den sista tiden är värdefull. Jag var själv sjuk under pappas sista tid och det var ovärderligt att ha pappa hemma jag hade inte orkat pendla mellan hem och sjukhus. Hoppas att påsen medstyrka gör lite nytta.
SvaraRaderaKlart du är trött. Jag tänkte själv när min mamma dog att det här finns det ingen utbildning i, jag kände mig rätt tafatt (kanske också för att vi inte hade haft så bra kontakt). kram från Cathrin
SvaraRadera