Idag hade jag ett långt samtal med min unga vuxna dotter. Hon sa så vackra saker till mig om hur hon upplevt sin barndom.
Jag kände i djupet av mitt hjärta, att jag lyckats med det som jag känt som det viktigaste av allt för mig i mitt liv; att ge mina barn den trygga, kärleksfulla barndom och tonårstid som jag själv inte fick.
Jag vet inte mer vad jag ska önska mig nu av livet.
Vad strävar man mot när man känner att man uppfyllt det största målet av dem alla i sitt liv?
Behöver jag ens sträva längre?
Jag tror att jag vill nöja mig med att njuta resten av mitt liv.
Det är väl därför jag blivit född, egentligen.
För att få njuta av livet, tror jag.
njut av livet det är du värd!
SvaraRaderaTack, Joanna!
RaderaDetsamma önskar jag dig. <3
Kram!
tycker jag att du ska göra. Njut! kram
SvaraRaderaJa, dags att njuta så mycket som möjligt för mig nu i mitt liv! Mycket njutning önskar jag dig också i ditt liv, Marie-Louise, så mycket du bara kan få.
RaderaKram!
Vilken värdefull gåva din dotter gav dig A-K. Den finaste av alla...
SvaraRadera♥ ♥ ♥
Så sant, SoF, en bättre gåva kan man inte få som mamma än den jag fick den här dagen.
RaderaSå lycklig jag kände mig och vilken frid inuti mig länge, länge.
Kram! <3<3<3
Äntligen kom den
SvaraRaderadin sköna lön för mödan
lyckotid som tack.
Det är en mjuk och vacker, mer passande skrivstil
du har ändrat om till för Maskroskvinnan i vinjetten.
Vad heter den?
Härligt att ha nått hit i mitt liv nu, där jag är, som förälder! Tid att njuta! :)
RaderaBloggrubriken är skriven i "Philosopher". Visst är den fin! Jag gillar den. :)
Kram!